Min farfar!
Jag träffade aldrig min farfar. Ibland så undrar jag hur han var. Han dog när jag var 22 år och jag fick aldrig tillfälle att träffa honom. Det finns något kort på när jag var liten ifrån någon park, där han håller mig. Sedan minns jag ett samtal på telefon när jag ringde och tackade för någon present på min födelsedag. Annars är det blankt.
Nu frågar du dig säkert varför, jag aldrig träffade honom, och den enkla sanningen är att min far beslutade sig för att säga upp bekantskapen, säkert med all rätt. Detta gjorde ju att vi aldrig träffades. Dock så fick jag tillfälle att träffa min farmor när farfar hade gått bort.
Det var en helt annan historia, jag var med när vi skulle rensa lägenheten efter farmor och farfar. En massa ting som var precis värdelöst för mig. Det fanns ingenting som hade någon historia eller affektionsvärde för mig. Kommer ihåg att jag tog en stol bara för min far ville att skulle ha något minne ifrån dem. Men den har försvunnit någonstans på vägen...
Min farfar var violinist och har skrivit lite folkmusik som dyker upp här och där...
Nu frågar du dig säkert varför, jag aldrig träffade honom, och den enkla sanningen är att min far beslutade sig för att säga upp bekantskapen, säkert med all rätt. Detta gjorde ju att vi aldrig träffades. Dock så fick jag tillfälle att träffa min farmor när farfar hade gått bort.
Det var en helt annan historia, jag var med när vi skulle rensa lägenheten efter farmor och farfar. En massa ting som var precis värdelöst för mig. Det fanns ingenting som hade någon historia eller affektionsvärde för mig. Kommer ihåg att jag tog en stol bara för min far ville att skulle ha något minne ifrån dem. Men den har försvunnit någonstans på vägen...
Min farfar var violinist och har skrivit lite folkmusik som dyker upp här och där...
Kommentarer
Trackback
