Att angöra en brygga...




Kärlek är något som man har svårt att ta till sig. För kärlek tar man inte, man får den inte, den bara kommer. Vi ska vara glada över att den finns hos oss...

Jag tror passionen och kärleken är vårt sjätte sinne, för lika svårt att förklara varför vi ser, luktar, känner, smakar och lyssnar så är det ju när dessa sinnen går ihop en eufori som passionen uppstår. Det är när vi blundar som de andra sinnena blir starkare, det är när vi känner den rätta doften vi blir kåta. Det är när vi ser något vi gillar pulsen går upp, det är när vi känner tunga mot tunga det bränner till i våra nedre regioner...

Vi kan inte förklara den, passionen. Men behöver vi det? Det är som jag brukar säga, enjoy the ride. Varför ska man vara rädd för sina känslor och vem har sagt att man måste försvara sina handlingar inför andra när det gäller känslor? Det räcker väl att göra det för sig själv, för att inse om man har gjort rätt eller fel.

Vi har rätt till ett passionerat liv, vi har rätt till kärlek, sedan finns det moral och etik som inte tillåter det i vissa fall. Det finns människor som lägger sin passion till gud och stänger inne sig själva, jag har aldrig moralpredikat för dem hur jag anser att de har fel. Så varför har de nu eventuellt rätt att göra det för dig?

Passionen är det finaste vi människor har beskaffats med. Den är helt omöjlig att styra och den kan driva människor att göra en massa ting som man aldrig hade gjort annars...

Passionen har fått människan i urminnes tider att måla de vackraste tavlorna, skriva de finaste dikterna, skriva de vackraste melodierna... Vad är det för fel på det?

Passionen är som bäst när den blir besvarad, när två människor känner likadant, eller i alla fall upplevs så att det gör det, även om vi inte kan bevisa på något sätta att passionen är lika hög. Men vad gör det? Om vi vet om den är lika hög hos bägge parter om dessa personer känner sig som gjorda för varandra...?

Så om det känns rätt, se till att angöra... om skeppet sjunker så är det lättare att ta sig upp igen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0