Yksi - så nära får ingen gå...

... att vara en sådan gosse i skolan som fick gå i OBS klass samt anpassad studiegång. Jag vet inte om dessa fenomen finns kvar i dagens skola. Men det är något som jag ser som en väldigt bra lärdom.

Anpassad studiegång, för de som inte vet, är att man varannan vecka är ute i arbetslivet och varannan i skolan. Jag hade turen att får vara på flera olika platser. Jag var hos Syndikalisterna, på Sveavägen, i Stockholm. Jag var hos Carl-Anton, ni vet han som under många år hade sommarprogrammet på TV, Allsång på Skansen Light.

Jag var för länge hos Förstärkardoktorn, som då låg på Vasagatan, ägaren var en helt galen jugoslav, som jag glömt namnet på. Men träffade honom långt senare på Vattenfestivalen, när dessa fortfarande var i gång. Då sålde han Langos (på vagnen stod det hans namn Stavros Langos eller nått sånt, minns inte) från en vagn.

I OBS klassen var vi 3 killar, jag, som var omogen (eller nått. jag vet faktiskt inte, men jag har hört det hela mitt liv), Peter, som var hörselskadad och där läraren var tvungen att ha en sändare för att han skulle höra och Danny, som bara var j-vligt dum i huvet. Den mannens genpool måste varit korsad med en mås och en flaggstång eller nått.

Varje lektion gick till så att vi samlades i ett litet rum. Vår lärare, som jag inte kommer ihåg vad han hette, var fruktansvärt lik Abraham Lincoln, med skägg och samma smala kroppshydda som man ser på bilder av Lincoln. Där tog han fram dagens ämne ur en låda, vi gick till biblioteket och där ägnade vi 2-3 timmar att finna fram dagens ämne och sedan kom vi tillbaka diskuterade det och sedan gick man hem.

Härlig skolgång, fullständigt bortkastade år.

Alla, har jag fått höra efteråt, trodde jag var knarkare, alkoholist vid 14 års ålder. Ja visst jag har gjort mycket dumt. Men knark och alkohol har bara varit för att glädja helgens eskapader. Jag hade rekordet i fart att köra igenom rondellen i Åkeshov, full och 14 år sattes det rekordet. Thomas låg ibaksätet och slog i taket när vi träffade kanten. Rekordet togs i en Opel Kadett.

Jag har kört, på den tid det var möjligt, två varv på plattan mitt i Stockholm. Som full 15 åring. Kommer aldrig att säga i vems bil och vem som var med. Men gjort är det, tyvärr. Då kunde man köra nerför där gallerian finns, det går nog inte längre.

Jag och Janne (en annan Janne än jag nämnt tidigare) körde en natt på alla gator som 15-åringar för att se hur många mil vi kunde komma utan att bli tagna av polisen, med definitivt för mycket alkoholm innanför västen. Vi blev inte tagna, tur var väl det och det bästa av allt ingen annan kom till skada. Janne är död idag och jag träffade hans bror långt senare och fick höra allt vi hade gjort, eftersom de var väldigt långt ifrån varandra. Hans bror, som är livet, vill jag inte nämna vid namn, men varje gång som han blev full ville han höra allt galet vi hade gjort. Jannes liv blev inte långt, han fick aldrig uppleva sin 18 årsdag, några killar hade väl tråkigt vid någon kiosk och tyckte att den smala killen, som antagligen var full, skulle få stryk. Hans huvud tålde inte riktigt alla hopp på huvudet, det är därför jag får en tår i ögat varje gång jag hör Frank, med Kent.

Det som var lite lustigt i detta med att vi umgicks var nämnligen att vi tillhörde var sitt gäng och hade de andra fått veta hade vi väl fått stryk som fan. Så det var nog därför hans bror ville höra dessa historier.