Yksi - så nära får ingen gå...

I Finland var det precis samma traditioner som i Sverige, men med den stora skillnaden att örter, kryddor och andra så smaksättande ämnen stannar i kryddhyllan. 

I Danmark var det alltid smørrebröd eller matlåda, matlådan var ofta pølser i brun fløtesaus. Röd kål... Pils till lunch är lika vanligt som plasttuttar i Californien... Jag har hört att arbetarna gick ut i strejk när bolaget ville gå ner ifrån obegränsat till en back med øl någon gång på 70-talet. Per dag och per anställd... Alltså inte vad de fick ta med hem, utan konsumera under arbetsdagen... Men för det första vet jag inte om det är sant eller hörsägen, för det andra så även om det inte är sant så är det en kul story. 

I England hade jag svårt för detta med publunch... de första gångerna så tog man ju en gin/tonic bara för alla andra gjorde det... men man insåg ju att det kommer ju bara sluta med katastrof. 

I Frankrike blev arbetsdagen lååång. Eller rättare sagt lunchen drog ut på tiden och du fick jobba över, varje dag. För även om du gick till ett "lunch-brasseri" där allt skulle gå fort, fort på franska betyder 2,5 timme... 

I USA är det westcoast against eastcoast... Jag har en teori här, i alla länder jag har varit i, som har två kuster (öst och västkust) så har det varit samma mönster. Eastcoast är traditionell och väst är liberal. Nu ser jag ju alltid allt med mina ögon, men det stämmer i min värld i alla fall... Men lunchen i USA är USA. Allt det du förbinder USA med är deras lunch (frukost och lunch) äts dygnet runt gärna 5-6 gånger... Det är bara i San Josè som jag inte gick upp i vikt. 

Lunch i Spanien, finns inte... som svensk eller antagligen från hela Norden så får du vänta tills 21.00 innan du får något som man skulle kvalificera som riktig mat. 

Detta är alltså ur jobbperspektiv och inte charter eller semester. För visst finner du riktig lunch i Spanien, men du går inte till McD i kostym eller till strandbaren i kostym+slips i 45 grader... det finns inte...