Yksi - så nära får ingen gå...

... har jag energi och kraft att utföra mirakel, men vilka mirakel går att utföra? Jag skulle kunna göra någon glad eller bara visa uppskattning till någon vän eller skapa något?

Helst av allt skulle jag vilja sprida min glädje till någon som verkligen behöver det, jag skulle kunna bränna alla pengar jag har på leksaker och sedan gå upp till barncanceravdelningen här i byn. Eller hyrt en buss och tagit med mig alla narkomaner ut på en tur för att se det vackraste Norge har i naturväg att visa upp. Det räcker ju att någon av dessa skulle ta sitt förnuft till fånga så hade min lycka varit gjord.

Eller så blir det som vanligt, jag fyller min blogg med ordbajseri, visar upp mina patetiska bilder på rost. Eller så fyller jag den med genialiska pamfletter över mina iakttagelser och mina underbart perfekta bilder...

... har jag åkt på, av Tess som skriver så tangentbordet glöder. Det handlar alltså om att plocka fram bild sex i mapp sex, på datorn. Här är mitt bidrag...




Jag i min tur utmanar...

Mona
Madde
Ove
Valkyrie
Johan
Alex

... Charlotte Perrelli ut som en man på detta foto...?

... som är bra på HTML göra en snygg sida till mig...? Du kommer att få mycket cred å länkar...

... vaknade och slängde på the Voice, i en av dessa otaliga videos, där Rihanna dyker upp som gästartist. Så hälls det upp en ren Campari. Ren Campari har jag svårt för.

Rihanna förresten, känns det inte som hon är tjejernas svar på Akon. En artist som dyker upp i varenda låt nuförtiden?

Min mormor drack alltid Campari, det gillade hon å jag älskade henne. Jag dricker den med mycket is och 5050 med juice. Perfekt sommardrink!

... enligt svenska Wikipedia:

Tillsammans med lördagskvällen är fredagskvällen känd som "suparkväll", med mycket bråk och fylleri på stan.

Ifall det nu var någon som undrade...

... inspirera människor... här är ett bra exempel på det...

Klicka här!

Man fastnar ibland i saker som inte riktigt passar in... här är ett par bilder som togs i förbifarten och som jag tyckte skulle passa in under denna rubrik.



Latest and greatest... David Hasselhoffs privata frisör...?



Orginalet...



Kopian...



Bättre än kubism i parken...?

... maskinen som ger rena sprutor...

... som mötte dej... Texten fortsätter...?

... varför jag inte trivs på Manhattan, jag som är en storstadsräv... Mitt huvud tar intryck uppåt... så när jag går där blir jag ju svimmel och yr av alla höga byggnader...

... på länge... Kul, något illamående från början som sedan övergår till att må något bättre...

En bra mix som du lätt kan sätta ihop och som garanterat får din fot att vilja trycka ner gaspedalen något mer än lovligt är följande lista:

Å du tänk även på att bil skall köras med musiken högt, rutorna nervevade, med två av dina bästa vänner på små vägar genom småland, gärna väst till öst. Det blir bäst så, när du möter kusten ta färjan till Gotland eller ölandsbron... slå upp tältet, hyr en sommmarstuga, ta in på vandrarhem, umgås, njut av varandras sällskap, visa respekt, träffa nya människor, öppna dig, berätta om dina drömmar... kom tillbaka i vardagen som en ny människa...

1 The Wannadies - Idiot boy
Gitarrerna får dig att skaka på huvet och njuta....

2 Nickelback - just to get high
Stämningen lutar uppåt och blir en eufori fram till refrängen...

3 Thin Lizzy -  Cowboy Song
Alla i bilen kommer att kunna texten när resan är över, och detta är en sådan låt som ALLTID kommer att förknippas med denna resa... Allsång i tältetsång...

4 The Cure - Pictures of you
Någon av er i bilen, har definitivt gjort slut med någon innan denna resa. Denna låt är till han/hon. Efter 3:e ölen så kommer känslorna, denna låter floderna med tårar komma. Sedan är det lika bortspolat som gårdagens spy på kungsgatan i Stockholm en regning sommardag...

5 Backyard babies - Say when
Låten börjar med textraden " She puts her voicemail in my head"... sedan blir det bättre... tillbaks till luftgitarren igen...

6 Foo fighters -  Monkey Wrench
Luftgitarrerna får riktigt komma ut i luften... här åker solbrillerna på ...

7 Me first and the gimme gimmes - Heart of glass
Punkens Black ingvars... need i say more... bättre coverband får man leta efter...

8 Bob Hund - Nu är det revolution på gång...
Behövs väl ingen presentation...

9 Elov och Benys - Singel och sökande
Oavsett om man gillar detta eller inte så måste man ha en låt att dansa till och som alla kommer att sjunga med i när man blir full. Detta kan vara en sådan... annars tar du vad du vill, sök på svensk tekno och DJ: vad du vill.... Den här åkte med eftersom titeln kan dra till sig liknande civilstatussökande...

10 Hopes die last -  Call me sick boy
Ja jag vet.... MEN tänk själv, du kommer tillbaka till tältet, full som en kastrull. Bägge dina vänner sitter vid strandkanten och håller hand... DU är utelämnad, ensam, polarn snodde ju den där läckra... (det var ju DU som skulle få KNULLA....) precis framför ögonen och det enda du vill just nu är att gå in tältet och pissa ner den personens sovsäck, kanske spy i den samma. Men ni har ju ett par dagar kvar... varför inte ta ut det med att sätta denna på repeat, skrik ut dina känslor och väcka hela campingplatsen... de där i husvagnen brevid ifrån Vetlanda som grillat flintastek varenda dag sedan ni kom. Eller tyskarna i tältet som knappt sagt hej och som varit ute i skogen och plockat bär hela dagen, eller den där jävlen som klipper gräset med sin medhavda gräsklippare på sin patetiska husvagnstomt. Jag lovar du kommer att tacka mig...

... igen:

E-MAIL ID Has won you the sum of 1,000,000.00 pounds in our MONTHLY
NATIONAL PROMO BONANZA.get back to this office with your details.
 
Names :
Address :
Country:
 
Email : JÂVLA SKUM EMAILADRESS....
Regards
Mrs.Mary Louise.
 

För det första, det är inte skådespel att vara med i en porrfilm. Möjligtvis att du tycker det, men att fejka orgasm framför kameran gör säkert 30% av kvinnorna bara i Sverige för att få lite lugn och ro när gubbjäveln somnat...!

För det andra, om man vunnit Miss USA, är man så kåt på att komma fram i media att man måste gå ut med det oxå. Ok Passions kanske inte kommer att gå till historien som världens bästa såpa, men har en magkänsla att din porrfilm inte heller kommer att gå till historien...


Artikeln läser du på Aftonbladet!

och hade redan från starten flirtat in mig på flygvärdinnan så jag visste att jag varje gång hon gick förbi skulle lämna några små flaskor med Beefeater, Vat69 eller Bailey in worst case. Dessutom hade jag denna gång turen att dels sitta på sista raden och där fanns en plats ledig min. Flygvärdinnan hade frågat om det gick bra att utnyttja den för en extra väska. Fine sa jag, och det var hennes väska som skulle ta den platsen.

Hela planet satt och tittade på film, jag var som vanligt lite salongsberusad över atlanten. Blev dock lite orolig när jag känt att under en tid hade vi gått ner, försökte fråga personalen som gick förbi, varför. Men ingen hade sett mig, plötsligt kommer flygvärdinnan förbi, släpper en ICA kasse full med små flaskor. Jag som tycker att jag vunnit på Lotto, blir misstänksam. Men tänker inte mer på det förrän hon kommer tillbaka ytterliggare en gång, Denna gång till hennes väska, och sliter upp en burk med piller, häller upp ett gäng i handen och för handen till munnen. DÅ börjar jag inse att något är fel.

Filmen rullar fortfarande. Jag sitter med min kasse, rotar igenom, hittar en whiskey. Sliter upp korken och sväljer innehållet. Filmen stoppar, ljuset tänds i karbinen. Om det är kaptenen eller någon annan personal kommer jag inte ihåg, kan helt enkelt inte minnas. Men budskapet är klart, vi har en bomb ombord, vi ska nödlanda. Vi blir instruerade att, ta av eventuella glasögon, skor, lämna alla värdesaker i fickan framför. Jag kollar ner i kassen, kommer inte ihåg vad mitt val blev, bara att det gick ner ett par stycken. Vi blir ombädda att ta fram flytväst under sätet och sätta på oss. Den där gula västen tunn som en vaxduk, precis som hos mormor när man var liten.

En liten parantes bara,  ett par frågor som jag måste dela med mig, ett: Flytväst på flygplan känns ju lite som att ha fallskärm på båt, eller? Dessutom denna svarta låda som alltid överlever och som är byggt i ett material som är oförstörbart, varför bygger man inte allt i detta.. även flygplan?

Här sitter man alltså på väg ner till Reykavik, för nödladdning. Men beskedet kom raskt. Vi får inte landa på Reykavik, personalen meddelar att det blir på havet. Vi har nu gått ner till cirka 1000 fot, det är mörkt ute, men månen gör att man ser att detta kommer inte att gå bra. Kan inte urskilja om det vita är havet som skummar eller isflak.

Tydligen så har någon på Arlanda, lämnat in ett brev till informationen. Brevet som sett ganska vanligt ut och skulle ha lästs innan vi startade, inte kommit fram i tid. OM det var ett allvarligt hot eller någon som bara skulle stoppa planet vet jag inte ens idag.

Piloten meddelar att vi fått "clearence" att flyga till Goose Bay, Canada, för nödlandning. Känslan av att sitta i en plåtlåda ett par hundra meter upp och bara vänta på att det skall smälla skulle jag inte ens önska min värsta fiende. För det är svårt att beskriva. Vi ligger fortfarande på cirka 1000 fot, så du ser det mesta på havet och senare land ganska tydligt. I planet så har vi alla blivit framflyttade, jag sitter för första gång i första klass, plats 2A, de började längst bak och där satt turliga jag.

Brevid mig sitter en man ifrån Israel som jag talat med på Arlanda. Han har sina skor, nu, i händerna som täcker hans ansikte. Antagligen ber han, men eftersom han gör det på jiddish, så kan det lika gärna vara hans mammas sockerkaks recept. Jag vet inte. Men jag tar förgivet att han ber. Jag som sitter vid fönstret, med min kasse i knät, registrerar varenda liten förändring i havet, bara för att registrera det sista jag ska få uppleva innan hela skiten sprängs i bitar. Jag är ganska övertygad att jag ska dö, i sätet framför sitter en mor med sitt barn. Hon hjälper sin dotter att måla med kritor. Hon är stark, jävligt stark. Meddelande kommer igen att det verkar som om vi inte får landa på Goose bay heller.

Jag tittar ner, vill bara ut ur denna jävla plåskorv, fan jag är bara 21, oskuld (eh kändes bara bra att skriva), ogift. Tankarna går igen, fan landa här på havet kommer att gå åt helvete, grov sjö. Tydligen så är Goose Bay en liten by där hela byn mer eller mindre är en Nato-bas.

Vi flyger in över, Canada. Här känner jag för första gången ett lugn, jag kan än idag se dessa berg framför mig, vatten som ringlar sig runt dem och jag tänkte för mig själv. Här kan jag dö, en vacker plats. Israeliten brevid mig rabblar fortfarande, jag kommer ihåg modern framför vände sig om och med sina ögon försökte få kontakt för att han skulle, åtminstone be lite tystare, men utan resultat.

Plötsligt talar Piloten om att brevet som är inlämnat berättar om en tid när bomben skulle detonerat, denna tid har passerats och helt plötsligt har vi fått clearence att landa på Goose Bay. Jag kommer ihåg när vi närmade oss flygplatsen för det var bara skog, berg och vatten. Jag kommer ihåg att jag tänkte, här skulle man bott.

Inför landningen, så var farten så låg att om vi sänkt en kilometer till hade planet ramlat ner. Det är svårt att beskriva, men jag tänkte flera gånger det vore ju för jävligt om bombhelvetet briserade precis när vi satte ner hjulen på grund av skakning eller nått. Det såg ut som om det var fler som tänkte samma sak.

Landningen gick bra, dock så kördes planet i en evighet på land. Ôver ena landningsbanan efter den andra. Antagligen så långt bort som möjligt från alla byggnader. Planet körde till slutet av en bana och ut i skogen. När motorerna stängdes av så ville man bara ut...

Så nedför dessa gula slides, utan skor, pengar och andra vassa förmål åkte man, en sak som slog mig då, kvinnor ha aldrig nylonstrumpor när ni flyger, om det sker er, så behöver ni nog aldrig mer oroa er för orakade ben, men snygga kommer de inte att vara efter en sådan åkning. Jag kommer ihåg att jag joggade lite lätt medans många sprang mot bussarna som väntade några 100 meter bort.

Vi blev internerade i en stor sal, eftersom pass och annat låg kvar i planet så fick vi inte komma in i landet, lite absurt så där. Inlåst i en sal, med 300 okända människor, det blev lite fängelse även om alla var otroligt lyckliga. Jag fick tårar i ögonen, liknande känsla som när jag sprang i mål i Åre efter Fjällräven extreme marathon. Sjukt. Men skönt.

Vi fick sitta i karantän i 13 timmar cirka, vi hade flygit med ett amerikanskt flygbolag, TWA. Så efter ett par timmar dök det upp 7-8 män i svarta kostymer och solglasögon. Ledaren tog tag i intercomen och på klockren NY-dialekt talade om att nu var CIA (eller var de nu var i från) och hade ALLT under kontroll. Alla amerikaner applåderade självklart. I filmen om det kommer att göras någon, så spelas det stråkar, för att sakna övergå i nationalsång och insomning på några minoriteter, gärna en asiat och någon afroamerikan. Säkert någon söt rödhårig liten flicka som får en docka av en amerikansk soldat, och självklart får hon en Hershey-bar...

Efter cirka 13 timmar så blev vi uppropade, rad efter rad. Jag blev ibland de första, då jag satt längst bak. Vi blev körda ut till vårt gamla plan. Man fick gå ombord, med en soldat. Gå fram till sin plats, ta sina personliga tillhörigheter. Gå ut igen, gå fram till alla väskor som stod på banan. Med en soldat med hund gå fram till sin väska, ta den bära den till en plats längre bort, öppna väskan och låta dem gå igenom den. Sedan blev man körd till ett annat plan, och där gå ombord. Detta plan var fyllt till bredden med sprit, vin, öl och mat.

Jag som kom först roffade åt mig som en boxerhane som inte fått mat sedan imorse om vi nu skulle säga att klockan var efter lunch. När planet startade så stod jag och talade med en utav dessa med kostym och solbriller. Ståendes låtsas surfande i planets mittgång. Full och go... !

... att vara en sådan gosse i skolan som fick gå i OBS klass samt anpassad studiegång. Jag vet inte om dessa fenomen finns kvar i dagens skola. Men det är något som jag ser som en väldigt bra lärdom.

Anpassad studiegång, för de som inte vet, är att man varannan vecka är ute i arbetslivet och varannan i skolan. Jag hade turen att får vara på flera olika platser. Jag var hos Syndikalisterna, på Sveavägen, i Stockholm. Jag var hos Carl-Anton, ni vet han som under många år hade sommarprogrammet på TV, Allsång på Skansen Light.

Jag var för länge hos Förstärkardoktorn, som då låg på Vasagatan, ägaren var en helt galen jugoslav, som jag glömt namnet på. Men träffade honom långt senare på Vattenfestivalen, när dessa fortfarande var i gång. Då sålde han Langos (på vagnen stod det hans namn Stavros Langos eller nått sånt, minns inte) från en vagn.

I OBS klassen var vi 3 killar, jag, som var omogen (eller nått. jag vet faktiskt inte, men jag har hört det hela mitt liv), Peter, som var hörselskadad och där läraren var tvungen att ha en sändare för att han skulle höra och Danny, som bara var j-vligt dum i huvet. Den mannens genpool måste varit korsad med en mås och en flaggstång eller nått.

Varje lektion gick till så att vi samlades i ett litet rum. Vår lärare, som jag inte kommer ihåg vad han hette, var fruktansvärt lik Abraham Lincoln, med skägg och samma smala kroppshydda som man ser på bilder av Lincoln. Där tog han fram dagens ämne ur en låda, vi gick till biblioteket och där ägnade vi 2-3 timmar att finna fram dagens ämne och sedan kom vi tillbaka diskuterade det och sedan gick man hem.

Härlig skolgång, fullständigt bortkastade år.

Alla, har jag fått höra efteråt, trodde jag var knarkare, alkoholist vid 14 års ålder. Ja visst jag har gjort mycket dumt. Men knark och alkohol har bara varit för att glädja helgens eskapader. Jag hade rekordet i fart att köra igenom rondellen i Åkeshov, full och 14 år sattes det rekordet. Thomas låg ibaksätet och slog i taket när vi träffade kanten. Rekordet togs i en Opel Kadett.

Jag har kört, på den tid det var möjligt, två varv på plattan mitt i Stockholm. Som full 15 åring. Kommer aldrig att säga i vems bil och vem som var med. Men gjort är det, tyvärr. Då kunde man köra nerför där gallerian finns, det går nog inte längre.

Jag och Janne (en annan Janne än jag nämnt tidigare) körde en natt på alla gator som 15-åringar för att se hur många mil vi kunde komma utan att bli tagna av polisen, med definitivt för mycket alkoholm innanför västen. Vi blev inte tagna, tur var väl det och det bästa av allt ingen annan kom till skada. Janne är död idag och jag träffade hans bror långt senare och fick höra allt vi hade gjort, eftersom de var väldigt långt ifrån varandra. Hans bror, som är livet, vill jag inte nämna vid namn, men varje gång som han blev full ville han höra allt galet vi hade gjort. Jannes liv blev inte långt, han fick aldrig uppleva sin 18 årsdag, några killar hade väl tråkigt vid någon kiosk och tyckte att den smala killen, som antagligen var full, skulle få stryk. Hans huvud tålde inte riktigt alla hopp på huvudet, det är därför jag får en tår i ögat varje gång jag hör Frank, med Kent.

Det som var lite lustigt i detta med att vi umgicks var nämnligen att vi tillhörde var sitt gäng och hade de andra fått veta hade vi väl fått stryk som fan. Så det var nog därför hans bror ville höra dessa historier.

Jag älskar allt som Pedro har gjort, med en liten skillnad i två filmer, Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott och Allt om min mamma som jag anser inte är in närheten av det bästa han gjort. Men det var ju med den första han slog igenom och den andra han fick en Oscar (han fick någon till för något manus, så den har jag faktiskt inte sett) för.

Men vad är det som är så fantastiskt med Pedro? Jo han har förmågan att berätta en historia som du aldrig trodde du skulle få se. Fôrvecklingar du aldrig trodde skulle ske. Personer som för honom finns, som du inte trodde fanns.

I hans filmer är passionen lika nära som imman när du duschat varmt. Homosexuella, horor, tjuvar, banditer, normala, släktingar alla får komma till tals och man får följa dem, helt rakt uppochner.

När jag ser hans filmer talar han direkt till mig, jag får inblick och jag anser att allt han beskriver är fullständigt normalt.

Bäst anser jag är "Bind mig, älska mig", den film som Antonio Banderas slog igenom i, fullt förståeligt i alla fall när det kommer till den kvinnliga delen av publiken. en ung Antonio ska få en kvinna att bli förälskad i honom och man får se en ung Antonio i bar överkropp i allt för många minuter om man är homofob.

"Höga klackar" har jag redan nämt i en tidigare blogg, men sexscenen inne i logen till den transvetiska stjärnan med huvudpersonen är ... ja... världens bästa sexscen... när han lyfter upp henne i taket, så hon får hänga i rören och placerar sitt huvud mellan hennes ben... borde vara en scen man visade på sexuallundervisningen...

"Kika"... underbar historia om "Kika" som har en bondage-uppsättning hon åker omkring på marknader och annat med. Har du sett den så vet du hur kul "TV-shows-scenen" är. OM du inte sett den så säger jag inte mer.

Du, som kan din Almodovar, ser ju direkt att dessa filmer gjordes under en speciell period. Men detta är mina favoriter och som jag se hur många gånger som helst.

På fredag får jag äntligen min kamera, så då skall det lekas fotograf och jag ska sluta sno bilder på nätet. Eller vafan Information wants to be free... så är ju jag lärd... så det kanske inte blir så...

Kameran är en Canon EOS 1000D om det är någon materiafetish som vill veta...