Textanalys

Fick en förfrågan att göra en textanalys av Björn Afzelius och hans låt Elsinore. Så då sätter jag tänderna i denna melodi och dess text. Så AM här kommer den:

Redan titeln får oss till vårt grannland och helsingborgarnas vy över samma land, nämligen Helsingør. Texten beskriver en man i ett torn tittande på Sverige, med kramper i bröstet. Som en svulst i bröstet, som texten beskriver det. 

Elisnore slott som han sitter på är alltså Kronborg, kan vi fastslå. Texten beskriver även att personen är Prins och fånge på slottet vilket jag tror är en metafor för textskrivaren. Eftersom Björn innan utgivningen av denna skiva, där denna låt finns med, gick bort i just lungcancer. 

Att det blev just prins kan man ju om ovanstående påstående är rätt se som att Bob Dylan är kungen och han prinsen? Eller kan det ha varit någon annan han syftade på? Tror inte det, det finns även en bild på Bob Dylan som är ganska känd, där Bob står på en utav vallarna utanför Kronborg och tittar just mot Sverige. 

Personen som beskrivs är även en kringflackande prins, och det kan man ju lugnt säga att Björn var, född i Småland, uppvuxen i Stockholm, sedan Malmö, Landskrona och Göteborg. Att han dessutom hade sina sympatier åt vänster anser jag vara ganska klartlagt, precis så som prinsen beskrivs...

Att personen sedan säljer allt han äger och har, för att sedan skänka bort det ,vet jag inte hur man ska få in i denna analys. Men vet man om att man varit sjuk i flera år och antagligen kommer att dö, så kan det nog vara så att man går i de banorna. Jag tror även att platsen är väl vald, då kritikerna i Sverige inte brukade vara nådiga mot honom, men att han i Danmark (och även Norge) var mer eller mindre geniförklarad. 

Sedan måste man ju faktiskt säga att en viss dödsräddhet infinner sig, han (om det nu är Björn) beskriver sitt straff att sitta fånge efter allt det fina han har gjort, tagit folkets parti och att där ondskan får regera blir godheten ett brott. Alltså är det en riktig hjälte (missförstådd sådan?) som sitter här i det sydvästra tornet på Kronborg. Alltså folket är otacksamma, mot allt det fina prinsen har gjort, kanske kan vara en metafor och en spark mot de svenska kritikerna?

Sedan avslutas texten med mer otacksamhet, en metafor av den skånska flaggan i solnedgången. Personen förstår även att det finns inget hopp och att ingen kommer levande från det sydvästra tornet... 

Jag är ganska övertygad om att det är sig själv som Björn beskriver, som fånge på Kronborg. Varför han valde just Helsingør för denna berättelse är väl ganska given, närheten och sikten över till Sverige och att sitta i ett land där man är omtyckt och kunna se på ett där han inte var. Den gode Hamlet som skulle göra allt bra, men där allt blev kaos och död i stället. Hans svulst i bröstet. Hans kringflackande liv... Det är helt enkelt en visa för att säga tack och adjö, samtidigt ge en känga åt det som verkar ha varit hans motståndare. Svenska kritiker samt de partier han föraktade, Folkpartien och åt höger... men man får inte glömma att det även finns en rad som beskriver otacksamheten mot honom "Förskjuten av fattig, föraktad av rik"...

Elsinore är Helsingør på latin... 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0