Vita Bergen och Hässelby Villastad
Vita Bergen på Södermalm i Stockholm har en speciell plats i mitt hjärta. Det är inte så att jag vallfärdat dit eller haft någon speciell vandring eller haft det som kärleksnäste. Utan det blev det av helt andra grunder.
Min morfar var en, vad vi skulle kalla det i dag, slags dansbandsmusiker. Han sjöng och spelade i olika konstallationer och hans "artistnamn" var "Fika". Antagligen för han var en jävel på att dricka kaffe. Han spottade ju inte glaset heller...
Min morfar spelade mestadels gitarr, lite klarinett. Det var genom klarinetten han lärde känna en då ganska känd dragspelare. De blev mycket goda vänner och valde även att spendera somrarna ihop, genom att bygga sina sommarstugorna brevid varandra... Denne dragspelare blev även kapellmästare i orkestern i tv-programmet ifrån denna park om somrarna...
Andra gången som Vita Bergen dök upp i min värld, var när programmet även fick min far att vara med i densamma orkester som ovan. Det var oftast en repetition eller två under dagen, direktsändning på kvällen.
Tredje gången var när jag genom skolväsendets försorg fick anpassad studiegång. Ledaren för programmet ifråga tog mig under hans vingar, genom en väns pappas kontakter...
Denna vän kan vi kalla Carina. Hon var nog hemligt kär i mig, kanske. Jag såg oss som väldigt goda vänner. Men nu efteråt, långt efteråt förstår jag att hon ville nog mer. Detta var den tid när Alphaville var nytt och hon fixade allt en flaska häxblandning till mig till helgen. Jag har aldrig tackat henne, men hon måste ju ha stått för minst 50% av min fyllor under dessa år. Sent kanske men Tack!
Jag passerade hennes hus nu när jag var i Stockholm sist, men det var inte detta hus som fick mig att stanna. Det var ett längre ner på gatan. Ett stort hus där nedersta våningen hyrdes ut till ett finskt par. Där hamnade jag på fest en gång, jag var väl 14 år och det var först gången som förförd av en äldre kvinna. Hennes man hade somnat av att Finlandian tagit över hans kropp och fått honom i ett tillstånd där hans andningsorgan gav av sig ett ljud vi namngett snarkning. Hon tog mig med ut i trädgården och där fullbordades det hela.
Längre ner på samma gata bodde Knutte. Knutte och jag umgicks ett bra tag, han är idag Chefredaktör för en av de bästa tidningarna som finns. Dock har den inte den största läsekretsen. Jag har själv jobbat på samma tidning fast långt innan han var påtänkt för den... lite kul faktiskt. Nu så här efteråt så har jag förstått att Knutte inte hade det lätt. Hans föräldrar var nog rätt hårda mot honom. Han, Knutte, har aldrig sagt något men nu efteråt när jag funderat på det så var det nog inte lätt att vara Knutte....
Längre upp i detta område ligger Baptistkyrkan, samma kyrka som kom till vår skola och skulle berätta om hur det var att vara Baptist. Med 3-4 glada och spirituella människor som ska berätta hur bra deras liv är. Sedan ska de spela någon glad och trevlig visa, visan de valde var "Det lilla ljus jag har...." Inget fel med det, men felet de gjorde var att be ett 100-tal ungdomar i 14-års åldern att hålla upp ett finger...
Längre ner mot vattnet så ligger "Gården" som man då kunde hyra för fester. Och framför den Konstnärsgården där konstnärer får hyra mot en billig penning. Där även festerna avlöste varandra. Ovan detta, på berget bodde, en kille som vi kan kalla Forsberg. Forsberg hade en bror som var "Über-Raggare". I denna tid var det hårdrock eller synth. Raggare fanns liksom inte på kartan, möjligtvis i Blomstermåla och Mora. MEN inte i Stockholm. Det måste ha varit som att hela världen var AIKare och han Djurgårdare... som ensam djurgårdare....
I alla fall en fest var vi där hos Forsberg. Forsberg hade stor respekt för sin bror. Han pratade tidigt om att han skulle kanske komma hem tidigt medans vi festade loss. Och självklart dök han upp. Stort skägg och stor ölmage med Volvo t-shirt. Allt blev tyst. Vi satt kring bordet i vardagsrummet. Brorsan slog sig ner och berätta en historia som jag fortfarande än idag inte kan glömma. För dess ... eh... ja.. vad ska man säga... Här kommer den i alla fall. Vet du varför alla bögar kör Ford? Taunus - Ta anus... Kan väl tillägga att ingen skrattade förutom hans lillebror...
Andra gången som Vita Bergen dök upp i min värld, var när programmet även fick min far att vara med i densamma orkester som ovan. Det var oftast en repetition eller två under dagen, direktsändning på kvällen.
Tredje gången var när jag genom skolväsendets försorg fick anpassad studiegång. Ledaren för programmet ifråga tog mig under hans vingar, genom en väns pappas kontakter...
Denna vän kan vi kalla Carina. Hon var nog hemligt kär i mig, kanske. Jag såg oss som väldigt goda vänner. Men nu efteråt, långt efteråt förstår jag att hon ville nog mer. Detta var den tid när Alphaville var nytt och hon fixade allt en flaska häxblandning till mig till helgen. Jag har aldrig tackat henne, men hon måste ju ha stått för minst 50% av min fyllor under dessa år. Sent kanske men Tack!
Jag passerade hennes hus nu när jag var i Stockholm sist, men det var inte detta hus som fick mig att stanna. Det var ett längre ner på gatan. Ett stort hus där nedersta våningen hyrdes ut till ett finskt par. Där hamnade jag på fest en gång, jag var väl 14 år och det var först gången som förförd av en äldre kvinna. Hennes man hade somnat av att Finlandian tagit över hans kropp och fått honom i ett tillstånd där hans andningsorgan gav av sig ett ljud vi namngett snarkning. Hon tog mig med ut i trädgården och där fullbordades det hela.
Längre ner på samma gata bodde Knutte. Knutte och jag umgicks ett bra tag, han är idag Chefredaktör för en av de bästa tidningarna som finns. Dock har den inte den största läsekretsen. Jag har själv jobbat på samma tidning fast långt innan han var påtänkt för den... lite kul faktiskt. Nu så här efteråt så har jag förstått att Knutte inte hade det lätt. Hans föräldrar var nog rätt hårda mot honom. Han, Knutte, har aldrig sagt något men nu efteråt när jag funderat på det så var det nog inte lätt att vara Knutte....
Längre upp i detta område ligger Baptistkyrkan, samma kyrka som kom till vår skola och skulle berätta om hur det var att vara Baptist. Med 3-4 glada och spirituella människor som ska berätta hur bra deras liv är. Sedan ska de spela någon glad och trevlig visa, visan de valde var "Det lilla ljus jag har...." Inget fel med det, men felet de gjorde var att be ett 100-tal ungdomar i 14-års åldern att hålla upp ett finger...
Längre ner mot vattnet så ligger "Gården" som man då kunde hyra för fester. Och framför den Konstnärsgården där konstnärer får hyra mot en billig penning. Där även festerna avlöste varandra. Ovan detta, på berget bodde, en kille som vi kan kalla Forsberg. Forsberg hade en bror som var "Über-Raggare". I denna tid var det hårdrock eller synth. Raggare fanns liksom inte på kartan, möjligtvis i Blomstermåla och Mora. MEN inte i Stockholm. Det måste ha varit som att hela världen var AIKare och han Djurgårdare... som ensam djurgårdare....
I alla fall en fest var vi där hos Forsberg. Forsberg hade stor respekt för sin bror. Han pratade tidigt om att han skulle kanske komma hem tidigt medans vi festade loss. Och självklart dök han upp. Stort skägg och stor ölmage med Volvo t-shirt. Allt blev tyst. Vi satt kring bordet i vardagsrummet. Brorsan slog sig ner och berätta en historia som jag fortfarande än idag inte kan glömma. För dess ... eh... ja.. vad ska man säga... Här kommer den i alla fall. Vet du varför alla bögar kör Ford? Taunus - Ta anus... Kan väl tillägga att ingen skrattade förutom hans lillebror...
Kommentarer
Trackback
