Yksi - så nära får ingen gå...

Min morfar var en, vad vi skulle kalla det i dag, slags dansbandsmusiker. Han sjöng och spelade i olika konstallationer och hans "artistnamn" var "Fika". Antagligen för han var en jävel på att dricka kaffe. Han spottade ju inte glaset heller... 

Min morfar spelade mestadels gitarr, lite klarinett. Det var genom klarinetten han lärde känna en då ganska känd dragspelare. De blev  mycket goda vänner och valde även att spendera somrarna ihop, genom att bygga sina sommarstugorna brevid varandra... Denne dragspelare blev även kapellmästare i orkestern i tv-programmet ifrån denna park om somrarna...

Andra gången som Vita Bergen dök upp i min värld, var när programmet även fick min far att vara med i densamma orkester som ovan. Det var oftast en repetition eller två under dagen, direktsändning på kvällen.

Tredje gången var när jag genom skolväsendets försorg fick anpassad studiegång. Ledaren för programmet ifråga tog mig under hans vingar, genom en väns pappas kontakter...

Denna vän kan vi kalla Carina. Hon var nog hemligt kär i mig, kanske. Jag såg oss som väldigt goda vänner. Men nu efteråt, långt efteråt förstår jag att hon ville nog mer. Detta var den tid när Alphaville var nytt och hon fixade allt en flaska häxblandning till mig till helgen. Jag har aldrig tackat henne, men hon måste ju ha stått för minst 50% av min fyllor under dessa år. Sent kanske men Tack!

Jag passerade hennes hus nu när jag var i Stockholm sist, men det var inte detta hus som fick mig att stanna. Det var ett längre ner på gatan. Ett stort hus där nedersta våningen hyrdes ut till ett finskt par. Där hamnade jag på fest en gång, jag var väl 14 år och det var först gången som förförd av en äldre kvinna. Hennes man hade somnat av att Finlandian tagit över hans kropp och fått honom i ett tillstånd där hans andningsorgan gav av sig ett ljud vi namngett snarkning. Hon tog mig med ut i trädgården och där fullbordades det hela.

Längre ner på samma gata bodde Knutte. Knutte och jag umgicks ett bra tag, han är idag Chefredaktör för en av de bästa tidningarna som finns. Dock har den inte den största läsekretsen. Jag har själv jobbat på samma tidning fast långt innan han var påtänkt för den... lite kul faktiskt. Nu så här efteråt så har jag förstått att Knutte inte hade det lätt. Hans föräldrar var nog rätt hårda mot honom. Han, Knutte, har aldrig sagt något men nu efteråt när jag funderat på det så var det nog inte lätt att vara Knutte....

Längre upp i detta område ligger Baptistkyrkan, samma kyrka som kom till vår skola och skulle berätta om hur det var att vara Baptist. Med 3-4 glada och spirituella människor som ska berätta hur bra deras liv är. Sedan ska de spela någon glad och trevlig visa, visan de valde var "Det lilla ljus jag har...."  Inget fel med det, men felet de gjorde var att be ett 100-tal ungdomar i 14-års åldern att hålla upp ett finger...

Längre ner mot vattnet så ligger  "Gården" som man då kunde hyra för fester.  Och framför den Konstnärsgården där konstnärer får hyra mot en billig penning. Där även festerna avlöste varandra. Ovan detta, på berget bodde, en kille som vi kan kalla Forsberg.  Forsberg hade en bror som var "Über-Raggare". I denna tid var det hårdrock eller synth. Raggare fanns liksom inte på kartan, möjligtvis i Blomstermåla och Mora. MEN inte i Stockholm. Det måste ha varit som att hela världen var AIKare och han Djurgårdare... som ensam djurgårdare....

I alla fall en fest var vi där hos Forsberg. Forsberg hade stor respekt för sin bror. Han pratade tidigt om att han skulle kanske komma hem tidigt medans vi festade loss. Och självklart dök han upp. Stort skägg och stor ölmage med Volvo t-shirt. Allt blev tyst. Vi satt kring bordet i vardagsrummet. Brorsan slog sig ner och berätta en historia som jag fortfarande än idag inte kan glömma. För dess ... eh... ja.. vad ska man säga... Här kommer den i alla fall. Vet du varför alla bögar kör Ford? Taunus - Ta anus... Kan väl tillägga att ingen skrattade förutom hans lillebror...

Det har inget med sex överhuvutaget att göra... 

Hade jag bott i annat land, söderut, hade det varit helt ok... där hade jag kunnat gå med en T-Shirt, där "I love .....", men här går inte det. För problemet med denna hemlighet är att det står för något helt annat. 

Det är lite granna som som säljakten här i Norge och hur den ses på i Sverige. Ni vet hur bilderna kablades ut på killar i orange termodress och spikklubba där de mosade sälungar. Den svenska kungen (?) gick ut och beskrev denna slakt. Att han och sina polare sitter på varsin stubbe och låter hundar och "pöbelen" driva en älgko i skräck mot sig själva, så de måste ställa ner cognacglaset och lyfta sin bössa för att mörda en helt försvarslös älgko är okej...?

Hemligheten kommer att gå i graven med mig. När jag hittar likasinnade, vilket jag vet var de finns. Och vi är många, så njuter jag. Med all rätt, anser jag. 

För mig är det ett spel på liv och död, en passionerad dans med stolthet, rättvisa och livet som dras till sin spets... 

Njut nu av skärtorsdagen, du som bor nära gränsen, till Norge alltså, får väl hålla dig undan idag när hela Strömstad med omnejd fylls av galna norska raggare... du som bara vill kosa dig, njut idag, imorgon är det den långa dagen... 

För mig blir det att följa ett strikt schema av roligheter... för nu skall det firas påsk... 

Jag var på middag hos några goda vänner igår och sedan bjöd de in Mr Tallisker och Mrs Ardbeg på nattaspel... De var trevliga och satte definitivt sina spår... 

Idag ska det i alla fall bli en fototriss... se här så fattar du vad jag menar...

Jag kommer ihåg att jag och min mor efter skolan cyklade in till teatern för att morsan skulle stå på scenen. Jag kommer ihåg alla pjäser jag sett under 2-3 månaders repetitioner och sedan kvällsföreställningar... och ja självklart även med farsan... Chicago, Vita Hästen, Spader Madam, Röde Orm mfl 

Jag kommer ihåg "semestrar" på Mallorca, i de småländska skogarna, tysklandsbåten och diverse andra fina resmål, vilka bestod av att min mor eller far jobbade och jag satt i en hytt eller hotellrum. Alltså det är inte en det är synd om mig eller att jag tycker att det var något fel. Jag bara berättar hur det var och att jag idag anser att om jag var tvungen att göra allt igen, hade jag gjort det... 

När andra tycker det är skönt att komma hem, så har jag en sådan känsla som jag tror andra har när de väl ska ge sig iväg på sin välförtjänta semesterresa som de har bokat sedan flera månader tillbaka. Ni vet känslan av att få komma ut. Tänk dig att du har den känslan varje dag, att du vill ge dig iväg och att du gör det. Så har jag det, ibland undrar jag om det är tvångstankar... för mig är middag klockan 17.00 och frukost 06.30 hemskt. Jag kan i mitt liv inte leva så. Jag kan inte ens ha samma tid på väckarklockan, jag måste ställa om den så att jag som man säger på norsk inte går i baner... i samma spår.. jag kan inte ens laga mat likadant varje gång... förändringar är mitt liv... 

Om man då är tidsdiktator, så måste ju en dag med mig vara helvetet på jorden... 

När jag bodde i Stockholm så gjorde jag det till en sport att aldrig åka med samma tunnelbana/buss varje morgon och kväll till jobbet. Alltså inte samma tidspunkt. Nu är det ju inte svårt längre eftersom tricken går med 1 minuts mellanrum... 

Jag kommer ihåg en gång hemma hos min dagmamma, där jag hade svårt att äta en annan ketschup än Heinz. De hade alltid Felix (motsvarigheten till Idun här i Norge). De köpte Heinz till mig så jag klagar inte. Men en middag sitter jag och njuter av någon varnlig svenssonmat och jag kommer ihåg att det frågades mycket om jag verkligen inte kunde tänka mig att prova den andra ketschupen, men jag sa nej... Efter middagen avslöjas det för mig att de bytt innehållet och jag njutit fullständigt av Felix (gör de det goda godare... ) ... Sedan den dagen hatar jag allt som har med Felix och dess jävla skitprodukter att göra... Jag nästan grät när jag fick veta att Felix hade köpt upp Önos och gjort världens bästa sylt till något som katten dragit in... För det är det, det handlar om , Mainstream. Mainstream är alla ser på samma program, läser samma tidning och har samma åsikt. I den perfekta världen, läs Sverige, så ska man tycka samma sak. Media, tidningar och TV, talar ofta ( njae ALLTID)  om att ta upp saker som engagerar. Men ser man på vad de tar upp så är det sådant som man har svårt att tycka något annat om, oavsett partifärg. Tex Vem kan tycka att en elefantunge är "osöt", att 7-åriga Tatjana från Ukraina inte ska få komma till Sverige och få en operation, biltullarna i Stockholm om man bor i förorten, transfetter, galna kosjukor etc etc... 

Mainstream för mig är när man slutat tänka själv, en person som säger till mig "gud vad duktig den där lilla killen som sjöng i Idol" är mainstream. Inte för att de tycker så, utan för att de gett upp redan innan. De ser programmet för att man ska tycka något dagen efter... En som inte är mainstream har ju inte gått på de där trailerna som började gå första reklaminslag direkt efter programmet tidigare... Trailern består av någon som gråter, blir glad eller annat känslouttryck.  Sedan sitter hela befolkningen i 1,5 timme och väntar på att få se samma sak de har sett 22 gånger i en trailer... 

En vän sa en gång, jag kan inte se på den typen av filmer för de agerar inte så som jag skulle gjort. Alltså vi snackar nu om en film med fullständigt normala människor och som i en relation gör/säger något som denna person aldrig skulle kunna tänka sig. Det skulle kunna vara exemplet ovanför, en person som inte ser på Idol tex... Men samma person kan se en film där allt utspelar sig på en plats där djur kan tala, hjälten kan döda 510 koreaner med en nagelsax utan en skråmma på sig själv och allt utspelar sig på en planet där vi vet att det inte finns syre... 

En annan sak jag har svårt att göra, är att köpa mat, alkohol eller så någon dag innan jag ska äta. För jag vet inte om jag är sugen på det då... jag kan inte ens köpa frukost på kvällen, för jag är garanterat inte sugen på det när jag vaknar. 

 

Nu tänker du säkert, hur i helsicke kan en sådan person som jag jobba. Enkelt man sätter på sig en roll. Jag har burit kostym, skjorta och slips i många år, jag är tveksam om det kommer att ske igen, men chansen finns. Jag är tidens mästare i jobb. Ska vi mötas 10.00 så är jag där senast 09.45. Ska något levereras så kommer det i tid, om inte så vet kunden det lång tid i förväg, för "Information is everything". Jag kan dra mitt gamla exempel. Du sitter på en flygplats biljetten säger att flyget ska gå 11.56. OM flygbolaget informerar dig 11.57 att det är försenat blir du skitförbannad. OM de meddelar dig 1 timme i förväg blir du kanske irriterad, men du kan planera din tid, du kanske tänker perfekt då kan jag äta, handla lite hundfritt och byta skjorta. För det är så det är... vi människor tänker bara på oss själva... 

Det militära då? Jag har inte gjort det militära... jag kom aldrig förbi psykologerna, de insåg väl att det kunde inte ha en person som inte kan ta order om jag inte respekterar personen ifråga... 

Jag träffade långt senare en gammal militär, som jag inte visste då var en gammal officer. Och vi kom att diskutera försvar, utan att veta att han var officer så kom jag med påståendet att den svenska militären var rätt meningslös. Detta var kring "ubåtsåren" och den svenska militären var en pinsam historia. Snubben med sin militära utbildning blir ju skitförbannad, för man kan ju inte hålla käften och när jag drar upp misslyckande, efter misslyckande... Men när vi sedan diskuterade vad man skulle göra om vi blev angripna så menar jag att jag skulle vara den första som stod längst fram för att försvara, inte snygga rader och i välknäppt uniform. Utan för att försvara mitt land. Detta har nu ändrat sig rejält och skulle Sverige bli angripet skulle jag nog bara se till att de mina kom bort. Däremot så skulle jag beväpna mig om Norge blev det. För det är här jag bor och det är Norge jag tillhör... om Norge skulle bli angripet av Sverige... rent teoretiskt så skulle jag kunna skjuta österut, men skulle ha det svårt om jag visste min son stod på andra sidan... eller någon god vän... Jag skulle ALDRIG stå på den svenska sidan i alla fall... i krig mot Norge... 

Mainstream är något alla samhällen vill ha, då passar man in. De röda khemererna gjorde det enkelt man tog ihjäl alla med hyffsad utbildning och uppåt och sedan kunde man skapa en bas med liktänkande. Rasister och Nazister tänker ju på samma sätt. Och de svenska socialdemokraterna likaså, det är ju bara att se på IB affären där man iofs inte gick så långt som att mörda, men fängsla och kasta ut oliktänkande från jobb och annat gick bra... det som förenar dessa exempel är ju att man i alla dessa fall gör det för "rikets säkerhet"... 

Mainstream är något alla vill ha kring sig så man kan prata om den som inte passar in. Det kan vara åsikt, kläder, beteende... bara egentligen för att visa hur normal eller mainstream man själv är... 

MEN alla människor vill ju inte vara lika, så man tokköper någon ny platta med någon grupp som inte riktigt passar in i ens livstil. Eller man skaffar en tatuering, lite crazy så i dessa tider. Man har en scarf i en "tokig" färg. Eller börjar sätta sig in i någon subkultur på något forum på nätet... Läser en bok om något ämne och fördjupar sig i det... Kanske man crazyar loss i sängen, kanske man är otrogen för att bryta ett mönster... 

Nej nu ska jag gå och träna och ladda inför en skittrevlig middag till kvällen och det bästa av allt diskussioner med människor som jag har STOR tillit och mycket STORT nöje i att diskutera med... Ska jag vara ärlig ser jag mer fram emot att möta dem, människorna, än maten... 

Nu sitter jag i stället i snöslask... så det blir ett glas rött och något gott kött i soffan hemma...