Jag är någon...

Det är när jag kommer hem till min bästa kompis och hans familj, jag inser att jag är någon. Någon som tycker om mig och någon som känner att jag är värd att ha...

Självklart har jag mina egna barn och jag älskar dem högt och de mig, men då vi har ett förbund som går genom djävulen, så får inte någon av oss uttrycka större känsla för varann än för djävulen, för då tar djävulen fram sitt ess ur ärmen och sina krokodiltårar så att vi andra får skämmas och bereda väg. För djävulen i detta fall är allsmäktig...

Här är jag farbror "mitt namn". Och jag är det hela tiden, jag ska se allt, jag ska hjälpa till och jag tycker om det... Inte på ett konstlat sätt utan helt naturligt, ekologiskt naturligt...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0