Fantasi...

... rullar vi runt bland sidenkuddar...

Visst är det intressant med alla dessa jättehitar som letar sig fram i ditt medvetande när vissa känslor dyker upp. Det är minnen där man blivit kär, full, kåt, gjort slut, förbannad, nere... ja det mesta som livet ger...

Jag kommer ihåg en sommar på barnens ö, inte på något kollo, vi hade sommarstuga som min morfar byggde 1952 eller nått sånt. Vi hade som vanligt tagit mopederna bort till tjejkollot, säkert något handbollslag eller så, hämtat upp några trevliga damer. Kört dem ned till den vackra sandstranden som låg precis efter fiskehamnen, och Samens hus. Den samen var en kul typ, kommer ihåg när jag var liten och min morfar och jag satt med varsin kikare. För att se om Samen skulle ramla i eller ej, för nykter var han ju aldrig. Senare när jag själv kom upp i rätt ålder brukade jag och grannen hamna hemma hos honom... Två saker som alltid hände var Ett: Samen spydde som en häst och det var alltid maten det var fel på. Två: Vi fick alltid ett par ålar med oss hem på fyllan, levande ålar...

Vi intar stranden med tjejerna, jag, Mattias som var cityboy och bodde på söder, Roger som bodde på ön och körde flakmoppe. Bergsprängaren spelade upp Big in japan, Alphaville samt Doctor, Doctor med Thomson Twins. Jag och Mattias hade odlat mariujana i hans mormor trädgård. Hon tyckte vi var jätteduktiga som hade lyckats få så grönt och fint i hennes trädgård. När man sov över hos Mattias fick man alltid O`boy och Skogaholmslimpmackor med ost. På tal om skogaholm, så brukar alltid Yngwie Malmsteen säga Skogaholmslimpa när han får frågan vad han saknar mest ifrån Sverige. Jag har alltid sagt smörgåstårta, när någon frågar mig, det slog mig nyligen i ett telefonsamtal, jag hoppas man får smaka senare...

På stranden tändes det eld, öl hade vi "lånat" från något granne på vägen och korv hade inhandlats. Varma kvällar badades det och det blev nog en hel del hångel. Jag kommer ihåg en tjej som vi kallade för Fisheye. Hon var en som Mattias hade kört hårt med. Jag kommer ihåg skumma fakta ifrån mötet med henne, tex att hennes far hade åkt Vasaloppet varje år sedan 1972. Varför man nu lägger sånt på minnet och vilket intryck hon måste ha gjort på mig eftersom det bara är Fisköga och hennes fars göromål som jag minns.

När jag var 19 fick jag gå lärlingsrundan på landstället med min morfar. Han var ännu frisk då, men det var första gången jag insåg att han insåg att livet började rinna ut. För då började alla lektioner hur det fungerade med allt tekniskt på landet. Det viktigaste var ju förståss, apparaten. Min morfar hade en kokplatta, två mindre stålhinkar sammansvetsade. Och sedan ett rör, med ett Melittafilter i plast i botten. Röret fylldes med aktivt kol. En gång så när vi skulle öppna en flaska vin så gick det ett par bitar av glaset ner i flaskan. Vi kom på den geniala lösningen att hälla den genom det aktiva kolet, då skulle ju dessa små bitar samlas där. Sagt och gjort, men vi blev förvånade. Vinet som kom ut var vitt, och vinet vi hade hällt i var rött. Så det blev vitt vin till köttet... Min morfar var en ordningens man och han skulle ju visa mig att så jag kunde ta över. Det förstod jag senare.

Jag har aldrig gråtit så mycket som jag gjorde när min morfar gick bort, jag har aldrig varit så arg i hela mitt liv. Det var först här, jag förstod hur mycket han hade betytt för mig. På begravningen var det en stor orkester och det spelades ingen kristen musik, å musiker fanns det gott om på begravningen, av förklarliga skäl. Det blev väldigt stämningsfullt, jag kommer ihåg när jag skulle gå fram den sista gången innan kistan skulle brännas och jag kan än i dag inte se kistan. Jag ville bara lägga mig över den, gripa tag i den och aldrig låta den försvinna ur mina händer. Jag var helt förstörd.

En låt som spelades var Einbush Singers "Se mig som den jag är..." eller vad den heter. Jag orkar inte höra den än idag... det är ändå 16 år sedan... Hade jag varit Diktator a la Kim II sung hade jag antagligen förstört varenda kopia, och det hade varit dödstraff på att inneha den på MP3...

Jag har ett foto på min morfar och mig, när vi sitter på en klipporna nere vid havet. Jag gjorde precis allt som min morfar gjorde när jag var riktigt liten. Han håller handen som solskydd och ser efter ett flygplan i luften. Jag gör likadant, men fattar antagligen inte vad vi ser efter, utan tittar bara rakt fram.

Min morfar kunde dricka en del. Särskillt när mormor inte var med ut. I vanliga fall somnade han alltid till Rapport  som börjar 19.30. När mormor inte var med blev det tidigare... och den där ölen han alltid brukade ta vid lunch kunde blir något tidigare...

Min morfar hade ett par paradnummer från hans tid som känd dansbandare. All of me och en duett som han sjöng med sin dotter. All of me kan jag spela i sömnen. Det var en av de första låtarna jag lärde mig på gitarr. Jag kan tyvärr inte spela den även om den sitter fint i ryggraden. Det gör helt enkelt för ont.

Midsomrarna var underbara på Väddö. Men det som jag tycker var bäst var ju tipsrundan på midsommardagen. Med fiollådan. Relativt tidigt samlades man och lagom utfestad från dagen innan hade några grannar satt upp några frågor, och sedan var det vätskekontroll ifrån fiollådan. Denna låda bars med ömhet och kärlek, för det var ingen vanlig fiollåda, den innehöll nämligen 1 liter whiskey. Vätskekontrollen skedde med hård kontroll och på denna tid fanns inte ord som Doping...

Sedan såldes landstället bara något år efter morfar hade gått bort. Jag tror dels hade vi inte den tiden som detta ställe behövde och dels i alla fall i min värld så blev det aldrig det samma. Jag vet att min mormor jobbade hårt att det skulle bli så men inte för mig...




Kommentarer
Postat av: Pixel

Sterke minner - minner meg om mine minner.

2009-02-06 @ 13:32:57
URL: http://blog.pixelmaster.no
Postat av: litentanta

jag har dessvärre stoppat undan alla minnen av allt nästan, någon sorts skyddsmekanism som är bra för överlevnaden men ger ett oerhört fattigt liv.. musik är just en av de få saker som kan locka fram en liten, liten minnesfrekvens och då är det ofta de sorgsna snuttarna som kommer fram...



vädigt fint skrivet



2009-02-06 @ 15:36:43
URL: http://litentanta.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0