Yksi - så nära får ingen gå...

Jag har nu insett att mitt feminina jag har tagit över en del av min kropp och själ. Nej jag har inte opererat brösten. Nej, jag har inte börjat klä mig i kvinnokläder.

Det började för ett par veckor sedan, jag kom inte längre ihåg mina one-night-stands. Jag kommer inte ihåg hur de ser ut och jag börjar faktiskt diskutera med mig själv om det verkligen hänt. Och kommit fram till att det har det inte. Så jag har bara haft sex med dem jag har varit i förhållande med... jätteskönt känns det faktiskt.

Jag har slutat att dricka direkt ur juiceförpackningen och häller upp juicen i ett glas. Det är ju typiskt att man börjat med det nu, när man precis har beslutat att INTE installera diskmaskinen...

Jag blir irriterad när toalocket är uppfällt. Man har vänner över och de jävlarna fäller inte ner locket. Det är inte så att jag sitter ner och pissar, men jag fäller ner locket när jag är färdig. Utan det är för att det ser trevligare ut när man kommer in på badrummet... eh... läs den sista meningen en gång till... ytterliggare ett tecken...

Jag har börjat skära upp grönsaker och lägga på min tallrik, fast jag bara lagat mat till mig själv...?

Jag matchar mina kalsonger till min T-shirt, det har jag iofs alltid gjort, men nu är det riktigt illa...

Jag har börjat analysera vad människor kring mig säger och tror ALLTID att det handlar om mig...

Dock har jag inte börjat handla tamponger än... men jag börjar ju närma mig övergångsåldern så jag behöver inte vara rädd tror jag...