Helt plötsligt får jag...

... "I mitt hus där jag bor, känner ingen varann, i mitt hus där jag bor är det tyst som i graven... " uppspelad i hjärnan, inte fram till refrängen, men dessa textrader och i en loop. Jag vet inte varför dessa textrader spelas upp, men det finns säkert någon bra freudiansk förklaring till det. 

Nu slår det mig att mitt förhållande till Ebba Grön är kluvet, dels ser jag mina två perioder med dem, den första när de kom. Den andra när det blev retro och inne att lyssna på Ebba. Jag gillade Imperiet även den korta sessionen med Rymdimperiet. Och Thåströms soloprojekt, pitbullsessionen har jag aldrig satt mig in i, men det borde passat min övriga musiksmak.... 

Ebba är för många partymusik idag, det är på fyllan 800 grader spelas på högsta volym och det är då alla även den minst dansante dansar. Det var länge sedan jag hörde den typen av partymusik. För man har ju vistats utomlands. Sä här har man begåvats med musiken som är lokal. I Finland var det en jävla massa skumma titlar som jag tyvärr inte kommer ihåg längre. I Usa var det grand master flash och gamla rockklassiker ( ni ser kultur i USA är som belgiska fotomodeller, det finns inte...), i Skåne Kal P Dal, i Tyskland Falco, I Frankrike Princessan av Monaco, i England Bob Geldorf och Boomtown Rats och Bowie... här i Norge är det Jocke, Kids och CC Cowboys (undrar om det betyder Coca Cola Cowboys, precis som Imperiets låt) ... 

Personligen kan jag på fyllan spela Transvision Vamp, Lolita Pop, Commado Musse Pigg, Clash och Noice... men det är svårt att spela svensk partymusik i Norge, man får många BU... 

Nej jag får avsluta denna lilla musikpamflett med ett typiskt musikaliskt påstående... "Musik ska byggas utav glädje, av glädje bygger man musik...."



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0