Goin kronos or bananas...

Vissa är bara inte födda för att lära ut saker. Kanske födda med kunskaper och alla kan ju lära, men lära ut är ett kapitel för sig själv. När jag gick i skolan fanns det flera typer av lärare, de som gick "by the book", de som med inlevelse, händer, ansiktete och all möjlig rekvesita kunde förklara allt ifrån något svenskt slag i Ryssland eller nyckelpigans sexliv.

Vi hade en franska lärare som körde "pekaren". Han gick helt sonika in och pekade på fönster, bänk, vägg och klassen svarade på vad dessa hette på franska...

Nu nyligen har jag träffat en som lär ut på ett lite annorlunda sätt... Jag tror hon är en sån där siffer-Gestapo. Men försöker lägga in lite "mjuka" värden, såsom att tala om totalt ointressanta data, som vi absolut inte skall använda...

Några gånger har jag funderat över hur hon har det hemma om hon är lika bestämd då, med 3 söner och en man i hemmet och motorcykel i garaget så känns det som om hon gärna visar var skåpet skall stå... eller så kanske hon är helt hängiven slaverinna hemma.... who knows, men spekulera kan vi... i alla fall jag...

Min bästa lärare jag någon sin haft var en som också blev god vän senare. Han var den som lärde mig ALLT om säkerhet och datorer... Mera pedagogisk person får man leta efter, fullkomligt påläst och KAN sina saker. Mannen är liten och smal som en sticka, med sina ryck får och stamning tills han blir varm i kläderna. Då slår han till och visar var skåpet ska stå. Ungefär som när Napoleon gick ut på slagen, med mindre arme så utnyttjade han "lack of communication", skickade iväg kavalleriet mot någon flank för att sedan dra tillbaka och anfalla när fienden delat eller gjort något annat oövertänkt. När fienden väl dragit iväg en 15 000 man åt fel håll så gav han sig på den andra halvan...


Karl den 12:es Karoliner var en annan arme som lyckades ganska bra ett tag. Med sin "never backoff-taktik" så blev de flesta fiender så spaka att de sprang ifrån sina linjer, för Karolinerna gick bara på, tills man kunde hugga ner fienden med värja. Annars var det ju brukligt att man sköt på 100 meters avstånd eller mer.

Tre stora krigare har gett sig på Ryssland, alla med samma resultat. Åt helvete. Karl den 12:e var den första, ryssarna brände allt i sin väg och drog sig tillbaka,. skickade partisaner som gjorde livet för jävligt för fienden. Napoleon var den andra, han till och med intog Moskva, men hela staden var tom och utan mat. Den lilla tysken med den lustiga mustaschen gjorde det samma men blev totalt inringad i Stalingrad... Samma teknik för de alla, bränn allt som är ätligt, förgifta brunnarna, utför partisankrig, dra sig tillbaka och vid ett bra ställe invänta och slakta inkräktarna...

Men vad är det som får dessa härförare att ge sig på Ryssland? Antagligen för att det inte går. Det är som denna lärare vi har nu, hon kan säkert sina saker men kan inte förklara det för oss. Hon lägger fokus på fel saker och lär ut det "hon" hade svårt för och inte vad vi behöver veta. Bara för att att du lyckats en gång innebär det inte att du kan göra exakt samma igen för att få till det...




 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0