Yksi analyserar texter...
Då var det dags för en klassiker, Främling av Lasse Holm och Monica Forsberg:
Här har vi alltså en kvinna som beskriver en person hon inte känner, men som hon ser och känner. Han har mörka ögon och i lokalen eller platsen där de är, är det dålig belysning. Dessutom så verkar det som om berätterskan, inte riktigt får ut det hon vill av främlingen, eller rättare sagt inte får de svar hon vill ha. Hon vill veta, han måste förklara, hur skall deras relation vara.
Sedan görs det en pekning mot det konstnära, genom att använda en metafor i Mona Lisa. Genom att påstå att främlingen har hemligheter, men samtidigt är det ju det som berätterskan verkar vara dragen till. För hon kan sträcka sig långt, i texten beskrivet som om att hon kan dra sig så långt att försöka få tag på en stjärna, vilket är mer eller mindre omöjligt. Dessutom bjuder ju hon ut sig genom att be honom att ta "första stegen" så fixar hon själv resten.
I sticket, så bjuder hon ut sig som bara den. Den mörka tiden på dygnet tillhör bara dem och hon vill få orgasm och orgasm nära främlingen.
En kul anekdot i sammanhanget är att min far spelade i orkestern, när denna melodi spelades upp för första gången i Malmö och melodischlagertävlingen.
Musik ska byggas utav glädje...
... av glädje bygger man musik.
Som så många andra, antagligen hela jordens befollkning, så älskar jag musik. Jag har haft turen att få med mig det sedan barnsben på alla möjliga och omöjliga sätt. Dels genom att vi i familjen alltid spelat mycket musik, dels genom mina föräldrars yrken kommit i kontakt med mycket musik. Sedan hade jag turen att växa upp när det gjordes otroligt mycket bra musik (:)).
Mitt största problem med musik är att jag har väldigt svårt att lyssna på gammal musik, jag stör mig när jag kan varenda ton och ord i musiken. Detta gör att även om jag börjar närma mig ... erhm... 22... så lyssnar jag på musik som kommer ut idag och sådant som jag anser vara kvalité. För mig är allt med Smokie det värsta som träffat jordens yta, även när det var nytt iofs.
Det fina med musik är att det säter en sådan prägel på tidsandan du lever i, det handlar om ljud, ljudbild samt texter. Det finns vissa låtar som kan hålla mycket senare, men då är det ofta texten som gör att den överlever.
Visst jag kan sätta på en platta från när man var ung, men inte mer än en gång. Det finns ju så mycket nytt att upptäcka. När jag var 13-14 så släpptes den platta som anses vara den första rap-plattan, Grandmaster Flashs The message. Jag tyckte det var skit då, tycker till en viss del fortfarande. Men jag kan idag ta en hel del bra rap och annan musik till mitt hjärta.
Ett annat band som jag idag tycker är bland det bästa som har släppts (finns bara som nedladdningbara mp3 och 5 låtar) är Hopes die last, en av de bättre låtarna är Call me sick boy. Grymt sa grisen. Att de dessutom är från Italien gör ju bara att man undrar vad mer kan finns under den ytan när man skrapar på den.
Annan bra musik just nu tycker jag helt klart att Lostprophets är, där funkar de flesta låtarna och bevisar att de håller kvaité. Rooftops och Last train home är ju helt klart super.
Det bästa jag vet är när jag får ett tips om bra musik och musik infriar allt. En sådan var tex när jag fick blackmetallbandet Creators skiva i min hand. Satan i gatan var bra det är. Eller när jag fick Kayne West album, eller Motörheads senaste, eller Nickelbacks senaste. För att inte tala om Metalicas senaste, en annan som hatat det bandet sedan "Killem all" kom. Det senaste är, enligt mig, det bästa de någonsin gjort.
Det värsta är när band som pumpar ut "live" och "best of" skivor, wow vilken kreativ sida man har...
Som så många andra, antagligen hela jordens befollkning, så älskar jag musik. Jag har haft turen att få med mig det sedan barnsben på alla möjliga och omöjliga sätt. Dels genom att vi i familjen alltid spelat mycket musik, dels genom mina föräldrars yrken kommit i kontakt med mycket musik. Sedan hade jag turen att växa upp när det gjordes otroligt mycket bra musik (:)).
Mitt största problem med musik är att jag har väldigt svårt att lyssna på gammal musik, jag stör mig när jag kan varenda ton och ord i musiken. Detta gör att även om jag börjar närma mig ... erhm... 22... så lyssnar jag på musik som kommer ut idag och sådant som jag anser vara kvalité. För mig är allt med Smokie det värsta som träffat jordens yta, även när det var nytt iofs.
Det fina med musik är att det säter en sådan prägel på tidsandan du lever i, det handlar om ljud, ljudbild samt texter. Det finns vissa låtar som kan hålla mycket senare, men då är det ofta texten som gör att den överlever.
Visst jag kan sätta på en platta från när man var ung, men inte mer än en gång. Det finns ju så mycket nytt att upptäcka. När jag var 13-14 så släpptes den platta som anses vara den första rap-plattan, Grandmaster Flashs The message. Jag tyckte det var skit då, tycker till en viss del fortfarande. Men jag kan idag ta en hel del bra rap och annan musik till mitt hjärta.
Ett annat band som jag idag tycker är bland det bästa som har släppts (finns bara som nedladdningbara mp3 och 5 låtar) är Hopes die last, en av de bättre låtarna är Call me sick boy. Grymt sa grisen. Att de dessutom är från Italien gör ju bara att man undrar vad mer kan finns under den ytan när man skrapar på den.
Annan bra musik just nu tycker jag helt klart att Lostprophets är, där funkar de flesta låtarna och bevisar att de håller kvaité. Rooftops och Last train home är ju helt klart super.
Det bästa jag vet är när jag får ett tips om bra musik och musik infriar allt. En sådan var tex när jag fick blackmetallbandet Creators skiva i min hand. Satan i gatan var bra det är. Eller när jag fick Kayne West album, eller Motörheads senaste, eller Nickelbacks senaste. För att inte tala om Metalicas senaste, en annan som hatat det bandet sedan "Killem all" kom. Det senaste är, enligt mig, det bästa de någonsin gjort.
Det värsta är när band som pumpar ut "live" och "best of" skivor, wow vilken kreativ sida man har...
