Ibland blir det inte som man tänkt sig...
... ni vet, vi är olika. Olika som människor, olika till utseende och olika kön. Det finns många sorter av oss. Ungdomar, pensionärer, frimärkssamlare, AIKare, murare, folkpartister, göteborgare, blondiner, idioter, diabetiker,,, å då har vi inte lämnat landet än...
Hur vi än vrider på det är det ingen som kommer undan, alla är vi något. Därför tycker jag det är så skönt när någon smygintellektuell, skäggig, mungigespelande artist säger att han inte vill bli placerad i fack. För hur han än gör det så blir han ju i alla fall skäggig och mungigespelande...
De största grupperna är kvinnor och män, där kan ingen komma undan, antingen har du penis eller så har du det inte... Du är man eller kvinna, punkt slut. Du kan självklart vara transexuell, transa, butch... men passet avslöjar dig snabbt...
För att bli placerad i ett fack, så måste ens hållning, kläder, språk säga något. Och det gör det ju oxå, är det inte tillräckligt sägande kan man lätt slänga på sig, om man är konservativ, en pin. Med ett partis flagga, ett fotbollslag... Om man är lite mer vågad, en t-shirt a la Kenta i melodifestivalen, när det nu var. För det är viktigt, jag tror både du och jag skulle vi förvånade om rörpularen dök upp i kostym, eller bilmekanikern i vit overall eller en polis i "pimp-suite". Det är ju liksom fortfarande samma person, men kläder kan ju förstöra en hel del.
Den roll som är svårast, måste vara rocker. Inte för att det är svårt att hänga på sig en Metallica t-shirt, det svåra är ju om man går ett steg längre. För alla flesta har ju provat på lite olika, man kanske provade lite olika musikstilar när man växte upp, sedan de första åren i arbetslivet något annat. Här är det ju lite kosmetik och kläder. En rocker tatuera och piercar sig på synliga ställen. Det fungerar klockrent när du ska köpa en Gibson Les Paul i musikaffären, men kanske inte en ny servis av Vilroy & Boch. Går man in hårt i rocksvängen får man ju vara kvar där ett tag, å det är kanske därför färgerna aldrig går ur en hårdrockare... En annan är ju självklart att könsoperera sig... jag har en känsla av att det är svårt att ångra sig...
Roller som aldrig går ur är ju favoritlagen, så vida man inte bor i USA. För där kan ditt säljas och flyttas till en stat. Tänk dig att Hammarby säljes och köps av en rik oljearbetare i Kongsvinger, Norge. Han byter namn och hela klabbet flyttas dit... Jag tror det skulle vara regelrätta bål på Hammarbyatiraljer på söderstadion. Men till och med Foppa fick ju vara med om det i sin NHL-sejour...
Att vara kvinna måste vara underbart, att kunna utnyttja sin kropp och sinne för att få det man vill. Att kunna klä sig sexigt när man ska till mansdominerade arbetsplatser såsom att hämta bilen, då lär man ju få garanterat mer service än 67 åriga Gunnar Wikdahl. Eller knäppa blusen hela vägen upp till mandlarna när man ska till kyrkan. Att ha strikt men tajt när man ska på kontor och på samma kontor ha tajt blus för att sedan, innan man går in till den manliga chefen, sätta på aircondition på "kallt", ta av sig BHn sitta med styva bröstvårtor framför honom och diskutera lön.
Andra roller som är svåra vad det gäller män vs kvinna är snälla respektive farliga män. Jag tror det är så att en kvinna vill ha en "snäll" man två veckor och sedan en farlig som kan peka med hela handen i ett par dagar. Vid ägglossning och mens. Det är ju bara det att vi män, inte alltid vet när det sker... kanske dags för ett par pins, tjejer...?
Vi har alla, både män och kvinnor, suttit i bilen, tunnelbanan, tåget, flyget, spårvagnen hem, tänkt att nu ska jag banne mig förföra, göra något extra för min kära när jag kommer hem. Bara för att se allt raseras för att den andra personen har uppdagat något du inte gjort eller sagt. Personerna är alltså på samma våglängd. Jag har varit med om det massor med gånger och tycker att detta är en av de värsta sakerna man kan vara med om. Oftast har man diskuterat igenom det med den man ska bo ihop med och den personen har ju självklart sagt att sån är inte jag, men det är de... alla är vad det gäller detta likadana... tro mig... Jag har garanterat gjort likadant själv, för vi ser ju bara till oss själva. Vill vi något, så gör vi något för att få den andra att ställa upp. Det är som handel, du går in till El-giganten ska köpa en TV/PC/Stereo, killen försöker läsa om du är ute efter något billigt eller teknik, genom sina frågor. Är det en tjej blir det tekniskt, ingen kille vill vara snål inför en tjej. Precis likadana är tjejer inför en snygg ung kille i möbelbutiken... men då är det billigt eller snyggt/trendigt som gäller. Jag försöker bara se till att du får vad vill ha och blir nöjd med det, så vet jag att jag får det jag vill ha...
Jag gjorde detta fullt ut med henne jag har barn med, men jag fick aldrig det jag ville ha. Så egentligen är jag väl något som bekrätfar undantaget... Men riktigt så är det inte, för det var så mycket mer som det är svårt att gå in på här. Schabloner är så mycket bättre, enkelt och rakt, ett svar som vi följa, ett Jesu (Yksi? :)) ord vi ta med oss på färden...
Hur vi än vrider på det är det ingen som kommer undan, alla är vi något. Därför tycker jag det är så skönt när någon smygintellektuell, skäggig, mungigespelande artist säger att han inte vill bli placerad i fack. För hur han än gör det så blir han ju i alla fall skäggig och mungigespelande...
De största grupperna är kvinnor och män, där kan ingen komma undan, antingen har du penis eller så har du det inte... Du är man eller kvinna, punkt slut. Du kan självklart vara transexuell, transa, butch... men passet avslöjar dig snabbt...
För att bli placerad i ett fack, så måste ens hållning, kläder, språk säga något. Och det gör det ju oxå, är det inte tillräckligt sägande kan man lätt slänga på sig, om man är konservativ, en pin. Med ett partis flagga, ett fotbollslag... Om man är lite mer vågad, en t-shirt a la Kenta i melodifestivalen, när det nu var. För det är viktigt, jag tror både du och jag skulle vi förvånade om rörpularen dök upp i kostym, eller bilmekanikern i vit overall eller en polis i "pimp-suite". Det är ju liksom fortfarande samma person, men kläder kan ju förstöra en hel del.
Den roll som är svårast, måste vara rocker. Inte för att det är svårt att hänga på sig en Metallica t-shirt, det svåra är ju om man går ett steg längre. För alla flesta har ju provat på lite olika, man kanske provade lite olika musikstilar när man växte upp, sedan de första åren i arbetslivet något annat. Här är det ju lite kosmetik och kläder. En rocker tatuera och piercar sig på synliga ställen. Det fungerar klockrent när du ska köpa en Gibson Les Paul i musikaffären, men kanske inte en ny servis av Vilroy & Boch. Går man in hårt i rocksvängen får man ju vara kvar där ett tag, å det är kanske därför färgerna aldrig går ur en hårdrockare... En annan är ju självklart att könsoperera sig... jag har en känsla av att det är svårt att ångra sig...
Roller som aldrig går ur är ju favoritlagen, så vida man inte bor i USA. För där kan ditt säljas och flyttas till en stat. Tänk dig att Hammarby säljes och köps av en rik oljearbetare i Kongsvinger, Norge. Han byter namn och hela klabbet flyttas dit... Jag tror det skulle vara regelrätta bål på Hammarbyatiraljer på söderstadion. Men till och med Foppa fick ju vara med om det i sin NHL-sejour...
Att vara kvinna måste vara underbart, att kunna utnyttja sin kropp och sinne för att få det man vill. Att kunna klä sig sexigt när man ska till mansdominerade arbetsplatser såsom att hämta bilen, då lär man ju få garanterat mer service än 67 åriga Gunnar Wikdahl. Eller knäppa blusen hela vägen upp till mandlarna när man ska till kyrkan. Att ha strikt men tajt när man ska på kontor och på samma kontor ha tajt blus för att sedan, innan man går in till den manliga chefen, sätta på aircondition på "kallt", ta av sig BHn sitta med styva bröstvårtor framför honom och diskutera lön.
Andra roller som är svåra vad det gäller män vs kvinna är snälla respektive farliga män. Jag tror det är så att en kvinna vill ha en "snäll" man två veckor och sedan en farlig som kan peka med hela handen i ett par dagar. Vid ägglossning och mens. Det är ju bara det att vi män, inte alltid vet när det sker... kanske dags för ett par pins, tjejer...?
Vi har alla, både män och kvinnor, suttit i bilen, tunnelbanan, tåget, flyget, spårvagnen hem, tänkt att nu ska jag banne mig förföra, göra något extra för min kära när jag kommer hem. Bara för att se allt raseras för att den andra personen har uppdagat något du inte gjort eller sagt. Personerna är alltså på samma våglängd. Jag har varit med om det massor med gånger och tycker att detta är en av de värsta sakerna man kan vara med om. Oftast har man diskuterat igenom det med den man ska bo ihop med och den personen har ju självklart sagt att sån är inte jag, men det är de... alla är vad det gäller detta likadana... tro mig... Jag har garanterat gjort likadant själv, för vi ser ju bara till oss själva. Vill vi något, så gör vi något för att få den andra att ställa upp. Det är som handel, du går in till El-giganten ska köpa en TV/PC/Stereo, killen försöker läsa om du är ute efter något billigt eller teknik, genom sina frågor. Är det en tjej blir det tekniskt, ingen kille vill vara snål inför en tjej. Precis likadana är tjejer inför en snygg ung kille i möbelbutiken... men då är det billigt eller snyggt/trendigt som gäller. Jag försöker bara se till att du får vad vill ha och blir nöjd med det, så vet jag att jag får det jag vill ha...
Jag gjorde detta fullt ut med henne jag har barn med, men jag fick aldrig det jag ville ha. Så egentligen är jag väl något som bekrätfar undantaget... Men riktigt så är det inte, för det var så mycket mer som det är svårt att gå in på här. Schabloner är så mycket bättre, enkelt och rakt, ett svar som vi följa, ett Jesu (Yksi? :)) ord vi ta med oss på färden...
Kommentarer
Trackback
