Yksi - så nära får ingen gå...

Min första uppenbarelse kom i samband med att jag läste The Dice Man (tärningspelaren på svenska, terningsmannen på norsk, tror jag).  Boken är skriven psedonymen Luke Rhinehart.  Luke som boken handlar om beslutar sig att leva sina dagar efter tärning. Varje nummer har en betydelse och hur han skall uppföra sig under dagen. Det kom också en uppföljare där hans son skall finna sin far.

Min andra uppenbarelse var när jag läste Bibeln och insåg att jag aldrig kommer att kunna bli kristen. Jag har läst den två gånger från pärm till pärm och min recension är att gamla testamentet är en kul story och nya är rena upprepningar. På tal om gud är inte Adam guds son och om han är det så är Eva hans dotter. Och då borde ju Jesus vara lillebror. Men Adam och Eva skapade gud, men när Jesus skulle skapas så behövde gud en "riktig" kvinna...?

Min tredje kommer varje år som jag far ner till Österlen och ser det österlenska ljuset. Vissa dagar lever man i detta ljus och himmel, hav och allt blir det samma. Det är svårt att förklara men man förstår ju Ulf Lundells rödvinsfyllor här nere.

Birgitta fick många uppenbarelser, men av annat slag än mig. Hon blev även helig. Jag kommer aldrig att bli helig, tror jag inte i alla fall. Birgitta var en så kallad Kristi Brud, dock inte med diamantringar och förlovningar med Jesus. Kristi Brud är ett begrepp som det finns många förklaringar till. Men det verkar ligga bra i munnen på dessa personer. Förlovningen mellan Jesus och Kristi Brud skedde 29 mars 1999. Jesus gick nog tidigt i säng på grund av ålderströtthet tror jag...  Tänk dig att det finns ett företag, en webbyrå, som skall föra fram ditt budskap och där alla som jobbar där har köpt denna förlovning med hull och hår... seriöst...?

OM det nu är så att Åsa Waldau är Kristi Brud och hon nu skall träffa sin man (blivande man) i himlen, måste det inte vara så att man är lite sömnlös när man vet (om man nu är kristen och tror på allt) att möta sin skapare, son och förlovande. När man funnits i samröre med systers mördare och eventuellt varit med och gjort det själv. Eller tror man att man ska klara sig ändå...? Fan jag skulle inte kunna sova om jag snattat en snickers...

... finnarna anser att alla svenskar är bögar...?

Svenska män är bögar? Är det så? Eller är det så att vi uppträder som det?

Det finns ju lite som de har på fötterna. Jag menar vi tar fram en luftvärnsrobot som får namnet Bamse.... Vår berömda tiger ifrån kriget ser ut som en kompis till Nalle Puh... Vi röstar gärna Kanske... och det är tufft att göra(?), jag menar kärnkraftsfrågan, EU och diverse annat... som vi aldrig kan ta ställning till..

Under EU-valet så var Maastrischavtalet inget att bry sig om, men snus och falukorv gick svenskarna man ur huse. Hanteringen av judar under och före andra världskriget var väl det mest pinsamma i att vara svensk.

Men samtidigt så kan vi ju kolla det omvända.... âr det manligt att dansa tango? Ha seglarskor till Konsum-jeans? Och är det inte lite småbögigt att sitta 7 man i en bastu, nakna, å grilla korv?

Problematiken här är ju att i Sverige är det manligt att erkänna medans det i Finland är manligt att skrika och vara korthuggen emot kärringen...

För min del så finns det inget bögigare än Estländare... men det kan vi ta en annan gång...

Vissa är bara inte födda för att lära ut saker. Kanske födda med kunskaper och alla kan ju lära, men lära ut är ett kapitel för sig själv. När jag gick i skolan fanns det flera typer av lärare, de som gick "by the book", de som med inlevelse, händer, ansiktete och all möjlig rekvesita kunde förklara allt ifrån något svenskt slag i Ryssland eller nyckelpigans sexliv.

Vi hade en franska lärare som körde "pekaren". Han gick helt sonika in och pekade på fönster, bänk, vägg och klassen svarade på vad dessa hette på franska...

Nu nyligen har jag träffat en som lär ut på ett lite annorlunda sätt... Jag tror hon är en sån där siffer-Gestapo. Men försöker lägga in lite "mjuka" värden, såsom att tala om totalt ointressanta data, som vi absolut inte skall använda...

Några gånger har jag funderat över hur hon har det hemma om hon är lika bestämd då, med 3 söner och en man i hemmet och motorcykel i garaget så känns det som om hon gärna visar var skåpet skall stå... eller så kanske hon är helt hängiven slaverinna hemma.... who knows, men spekulera kan vi... i alla fall jag...

Min bästa lärare jag någon sin haft var en som också blev god vän senare. Han var den som lärde mig ALLT om säkerhet och datorer... Mera pedagogisk person får man leta efter, fullkomligt påläst och KAN sina saker. Mannen är liten och smal som en sticka, med sina ryck får och stamning tills han blir varm i kläderna. Då slår han till och visar var skåpet ska stå. Ungefär som när Napoleon gick ut på slagen, med mindre arme så utnyttjade han "lack of communication", skickade iväg kavalleriet mot någon flank för att sedan dra tillbaka och anfalla när fienden delat eller gjort något annat oövertänkt. När fienden väl dragit iväg en 15 000 man åt fel håll så gav han sig på den andra halvan...

Karl den 12:es Karoliner var en annan arme som lyckades ganska bra ett tag. Med sin "never backoff-taktik" så blev de flesta fiender så spaka att de sprang ifrån sina linjer, för Karolinerna gick bara på, tills man kunde hugga ner fienden med värja. Annars var det ju brukligt att man sköt på 100 meters avstånd eller mer.

Tre stora krigare har gett sig på Ryssland, alla med samma resultat. Åt helvete. Karl den 12:e var den första, ryssarna brände allt i sin väg och drog sig tillbaka,. skickade partisaner som gjorde livet för jävligt för fienden. Napoleon var den andra, han till och med intog Moskva, men hela staden var tom och utan mat. Den lilla tysken med den lustiga mustaschen gjorde det samma men blev totalt inringad i Stalingrad... Samma teknik för de alla, bränn allt som är ätligt, förgifta brunnarna, utför partisankrig, dra sig tillbaka och vid ett bra ställe invänta och slakta inkräktarna...

Men vad är det som får dessa härförare att ge sig på Ryssland? Antagligen för att det inte går. Det är som denna lärare vi har nu, hon kan säkert sina saker men kan inte förklara det för oss. Hon lägger fokus på fel saker och lär ut det "hon" hade svårt för och inte vad vi behöver veta. Bara för att att du lyckats en gång innebär det inte att du kan göra exakt samma igen för att få till det...

... och direkt kände jag mig skyldig. För det var tydligen när jag ordnade en mässa i början av 90-talet som personen ifråga fick sina ryggproblem. Och med ryggproblemmen kom tabletterna... och det skall tydligen vara mitt problem.

Jag stötte på personen ifråga i början 90-talet, han var liksom jag i säkerhetsbranschen. Men med en stor skillnad jag var i it-säkerhetsbranschen, han som specialist inom säkerheten bakom den dåvarande muren.

Det gick lite prat om att han var specialist på något där han aldrig satt sin fot själv. Men jag frågade aldrig om det var sant. Men det hade ju varit kul om så var fallet....

Det finns ju många som i så fall har samma problem, med sin trovärdighet... Alltså ger sig ut för att vara något men kanske inte riktigt har på fötterna för det.

I Barnstable, Devon, UK har de en köttmarknad som de slogs för att behålla när de gick med i EU. Ungefär så som vi, i Sverige, slogs för snus och Falukorv. För det är nämnligen så att på denna köttmarknad så har de inga kyldiskar för att hålla köttet "okej". Och argumentet för detta skulle vara att de ALLTID gjort så...

Men hur var det nu igen med Falukorven, får den kallas korv? Jag har för mig att vi inte fick det i alla fall. Snusa får vi ju, det ger ju skattepengar till statskassan och det i sitt fall till EU... I så fall kunde man väl mer lägga krutet på surströmming, för vem fan äter det, med ett smil på läpparna...

En god, före detta, god väns mor, bor i Barnstable. En väldigt sömning kuststad på västkusten, nära gränsen till Wales. Hon har ett typiskt engelskt stenhus där bara vardagsrummet värms upp på vintern. Men ändå behöver man filt och en stor kopp te för att känna sig varm och go...

Första gången jag var i Barnstable så fick jag lära mig att pubarna stänger 23.00 men att cirka 22.45 dras det ett draperi för, med något bord för de gäster som inte vill fortsätta och får figurera som gäster som är på väg hem. Även baren har en liten skåra för detta draperi. Sedan fortsätter festen bakom och de gäster som sitter innanför går lugnt och beskedligt hem.

Jag var på språkresa i min ungdom och det tog väl 3-4 dagar innan jag blev tagen av polisen. För urinering i en skobutik och fylla. Nu pissade vi ju inte inne i butiken utan i en gränd där det råkade ligga en skoaffär... Vi hade köpt StrongBow på storflaskor och druckit aningen för fort... På något sätt så slank det ur oss att vi var ifrån Finland och nästa dag fick alla ett papper om att de finska ungdommarna hade fått utgångsförbud en vecka. Jag passar på att säga förlåt till våra grannmedborgare...

Det var väl under denna språkresa som första stenen blev lagd till den klassiska "knulla-leken". Den går mer eller mindre ut på att slänga ur sig så många könsord och andra mindre passade till okända utan att de märker det. I denna "light" version så gick vi helt sonika fram till okända, pekade på vänster handled med höger pekfinger och frågade om de hade stor kuk eller om de var blöta i fittan, beroende på kön. Dessa svarade självklart vad klockan var på engelska...

På språkresan var det mycket öl, cider och Malibu/Cola... senare blev det mestadels Gin/tonic samt Cpt Morgan...

När jag var där så var jag ju 14 år och för ung att dricka på pub. Men det löste vi genom att smöra in oss på de italienska tjejerna. För de var nämnligen 18 år och uppåt. De var bedrövliga på engelska, men tyckte det var kul att köpa ut åt småpojkar med blont hår...

Många år senare var jag på en konferens i St Albans, ute på den countryclub som Arsenal brukar hålla till på. Och många av de andra lagen i samma liga. I alla fall en god vän lyckades gå på fylla något tidigare än andra. Detta var under slutet av IRA-eran och kunde självklart inte hålla käften när en annan god vän till mig kom in och som var ifrån Irland. Utan utbrister någon kommentar angående detta som första line till honom. Se mitt tidigare inlägg angående svenskar i utlandet...

Jag var en hel del i Cambridge ett tag, där hade vi en kille som länge, länge var "vår" man. Detta var under min finska tid. I alla fall mannen var trevlig, men ville gärna vara smartare än han var och var typiskt engelskt överlägsen... och är nog fortfarande. Men det som var bra var att han gärna tog med oss ut på promenader i den gamla klassiska byn med långa och intressanta guidningar...

Jag blev några år senare tvingad att sjunga på en Libanesisk krog i de finare kvarteren i London och där fick alla gäster höra en svengelsk version av Blå Blus "Hooked on a feeling..."  Det är en av de få framträdanden som jag ångrar bittert...

Vad skönt att detta program kan skapa gemenskap. Otroligt bra program eller hur?

Jag har nu sett två program, ett för cirka en vecka sedan och det som gick igår... den norska versionen alltså. Jag kan väl säga för er som inte sett det, det är alltså ett gäng yngre människor som bor på ett hyffsat bra hotell i ett varmt land. De dricker sprit och gör egentligen ingenting. Jo förresten, de pratar om ingenting...

För att skapa någon handling så kommer det in en lokal snubbe i vit skjorta och levererar ett brev, där det ingår någon slags handling som skall utföras, detta sker cirka en gång i veckan om jag förstått det rätt.

För att vara seriös så sker det mer på TV-shop än detta hotel.

Tydligen kommer det att röstas på vem som är värdig vinnare...? Värdig vinnare av vad? Dricka sprit, röka flest cigaretter? Sova snyggast? Ha samma underbyxor längst? Läsa brev snyggast...?

Njae jag fattar faktiskt inte, det känns lite granna som om man inte riktigt vet vad man vill med detta program. Konceptet har säkert varit att snygga miljöer, snygga personer i varmt land innebär massor av bikini/badbyxor+snygga kroppar=tittare... MEN man har glömt en viktig detalj, det ska handla om något oxå... Jag skulle vilja kategorisera det som världens sämsta porrfilm, nämnligen det som de flesta av tittarna vill se aldrig sker, nämnligen själva knullat...

Det finns många band som åkt runt på avslutningsturneer och sålt ut över hela världen för att sedan komma tillbaka året efter och göra samma sak igen. 1983 (eller var det 82?) spelade de Rullande Stenarna i Göteborg. Sedan har de väl åkt jorden runt 324 gånger till...

KISS tog av sig maskerna, satte på dem igen....

MeatLoaf släpper en ny platta med några års mellanrum å samma låt dyker upp, med ny och yngre kvinna som hjälper honom att komma fram till att "han gör precis vad som helst för kärlek, men han skall inte göra DET" ...

Men varför lovar vi människor varandra trohet om vi inte kan hålla det. Är det ett spel som man vet från början att man inte kan hålla. Eller är det som för barn som vet att de inte får äta godis på en onsdag, men gör det för att man inte får?

Jag känner till en kvinna som tycker det är bättre att hon är pro-otrogen, så OM han är det så kan hon säga att hon oxå varit det. Spännande tanke va? Läs den meningen en gång till... det är sant alltså, hon talade om det för mig. Klockrent, hon ansåg sig inte varit otrogen själv. Det var ju inga känslor inblandade, det var ju bara sex. Kliniskt, ut å in, lite sperma, klart. OM nu hon skulle komma på gubben med att ha tiltat loss med någon på fyllan, så kunde hon snabbt kasta ur sig att hon hade knullat, hon med... och OM han inte gjorde det så visste han ju inget i alla fall, det är som att sätta 1,x,2 på alla rader på tipset... tilläggas bör väl att hon ser sig själv som kristen...

Jag har ALLTID trott på kärleken, jag tror att man kan finna sin själsfrände. Jag tror på trohet och passion. Jag vet att det finns. MEN se på mig. Barn och annat utspritt, snart i mitten av livet utan en vid min sida. Det kanske är så att jag är beviset på att det inte finns två människor som passar ihop? Den tanken skrämmer mig...

Jag var på middag igår, lika trevligt som alltid. Det var med människor jag sätter stor tilltro till och som jag sätter högt här i livet, som är kloka och som tänker klart och som inte fastnat i "att så är det bara".