Dags för en ny gästbloggare...

Nämnligen Stefàn som bor i Alicante. Hans blogg läser jag ofta eftersom den har sådant driv i sig att vilja förändra världen och se till att vi finns som neutrala människor i samliv med vår natur. Han är även otrolig "rappare", med flera klipp på youtube, som säkert har sett flera gånger... 


"Jag sitter i Alicante,
Jag går aldrig ut, utan min mantel,
Fisk till lunch,
Med mig och min bunch,

Yo, lennar, nu ska jag worda hos Yksi och det är ju fett mä krädd, asså..."










Gästbloggare, Kirstie modelejonet...

Kirstie är en tjej jag aldrig träffat. Men jag är sååå imponerad av hennes modebloggande att hon bara var tvungen att få en chans. Hennes skriftspråk är obefintligt och hon älskar att logga in på andras bloggar och lägga in skitmeddelanden om tävlingar på hennes blogg. Hon lottar ut gamla slitna jeans, ny ögonskugga och ibland även någon rabattkupong till Waynes coffee. Jag frågade en gång vad hennes dröm var, gratis latte på Waynes resten av livet. Å har man sådana drömmar, då måste livet var precis så underbart som hon visa upp i sina bloggar. Bloggar om vimmel, kläder och flärd. Läs och låt dig svepas med i lyxens vardag...

Kirsties blogg








Jag och en vännina var på Waynes och tog en latte, hon hade med sig sin nya MiniPC och vi surfade runt och letade bilder till bloggen....lixom



Åh... så snygga stövlar... lixom




åh så snygg kjol.... lixom ba...



Å sen tog vi en latte till... lixom



Å en sån vill ja ha... lixom... ba

Gästbloggare, Mona

Mona är en person som jag aldrig träffat, ändå känns det som om jag känner henne lite grann, i alla fall bra mycket mer än mina grannar som finns inom 20 meters avstånd. Å det är enbart genom hennes blogg. Mona skriver alltid ifrån hjärtat och själen, å i hennes fall är de stora som universum (själen och hjärtat alltså). Hon är inte rädd av sig, hon ger av sig själv som få skulle våga. Samtidigt har hon en stor förståelse och DET mina vänner, är inte vanligt... När jag bad henne om att gästblogga så bad hon om betänketid och klart hon fick det. En mästare behöver tid. När jag sedan fick materialet så blev jag stum! Riktigt jävla stum. Starkare berättelse får du leta efter och det öppnande av själen som hon gör här, var nästan så ögonen vattnades (jag är man och vi gråter inte) ...  Det är bättre än Lasse Carlssons Gatloppet, som i mina ögon är den starkaste bok jag någonsin läst. Men nu ska du får bilda din egen uppfattning, så häll upp ett glas vin, hämta en dassrulle (eller hushållsrulle eller en hel bal beroende på hur känslig du är), ta ett par djupa andetag och läs...

Monas blogg





"Jag var 7 eller 8 år gammal och det var måndag. Jag hade en lärarinna som vi kallade för moroten. Hon broderade misslyckade orangea rosor på allt som var av tyg och det enda vi i våra barnahjärnor såg var morötter.

Denna måndagen var pappa hemma sjuk så jag kunde gå direkt genom den lilla byn, över ån och uppför backen. När jag kom hem luktade det konstigt i hela huset. Jag ropade på pappa men hörde inget. Ropade igen med besvikelse och ännu en gång i desperation.

Jag hörde ett svagt mumlande.

Det underliga lätet lockade fram ett leende. Han var här någonstans. Jag sprang runt med skorna på. De små smala benen bar mig snabbt från rum till rum medan jag glömt stanken som nu var bedövande. Jag höll mitt stripiga blonda hår för näsan medan jag fortsatte.

Mumlandet kom närmare och jag hann njuta av tanken att han och jag skulle vara tillsammans i säkert två timmar innan någon annan kom hem. När jag letat i alla rum förutom det stora badrummet gav jag upp. Då hör jag ett svagt rop på hjälp och öppnar dörren.

I ett hav av spyor och blod ligger min far.

Han är så blek att han bildar en kontrast så stark att det gör ont i mina ögon. Hans starka axlar och stora bröstkorg är sammansjunken och han är så liten att jag först inte känner igen honom. Han samlar kraft och lyfter upp handen. Ring mamma. Hans röst är så tunn att jag står som förlamad. Tårarna rinner okontrollerat nerför mina kinder medan mina späda händer försöker hindra dem. Jag tar ett steg tillbaka och den lilla kroppen skakar nu våldsamt. Han försöker vara stark och lugn och upprepar. Ring mamma.

Med blöta fingrar tappar jag telefonen två gånger, jag minns inte numret, jag skakar och gråter och de hjärtskärande ljud som kommer från badrummet kommer aldrig att lämna mitt minne. Mamma är upptagen. Hon skickar syster. De ringer ambulansen. Min far har spräckt magmunnen.

Alkolholismen tog min fars inre på fler sätt än ett och tänkte inte släppa greppet. Just den gången vann han striden, för just den gången vann jag den åt honom. Som den lilla barnsoldat jag var..."

Gästbloggare, Tess

Dags för den andra Gästbloggaren här på yksi.blogg.se. Tess och jag har varit vänner i många år. De första utan att veta vem den andra var, utseendemässigt. Vi umgicks på nätet i ett par olika forum. Jag ska vara ärlig, Tess är den bästa vän jag någonsin träffat, dels för jag lärt känna henne på ett helt annat sätt än man skulle gjort om man var öga mot öga. Dels för jag møtt henne personligen och hon var precis som jag föreställt mig. Hon är några år över 22 och har fyra barn. Tillsammans med en snubbe just nu, som jag inte träffat än, kommer säkert att ske nästa sommmar på Bluesfestival. Men kan tänka mig att han är henne värd. Tess har en blogg som är ärlig, smart, kul, intressant även om man är man, LÄS DEN ... !

 

Tess blogg

 

 

"Okej, vi snackar storlek nu. Alla tjatar ju om att storleken har betydelse. Men har den det egentligen. Lång, kort, tjock eller smal. Storleken på du vet vad. VA? Jo men det är klart du vet! Snälla! Vet du inte? Va fan är du dum?! På riktigt? Jag menar ju naturligtvis mannens dingelidong. Det är klart att storleken inte har betydelse. Varför skulle det? Nu vill jag att du föreställer dej följande:
Du går ut på krogen, bra i gasen. Krävs nästan för att du ska få med dej ett ragg hem, eller hur? Jo! Du har inte begåvats med snygga drag och karlarna dras egentligen inte till dej likt en bajskorv drar flugor på sommaren. Ta en Jäger till du. Såja! Nu hittar du ett lätt offer. Den där tunnhåriga blonda där ser ganska hjälplös ut. Ja just han.. Gå fram nu.
– Hej.
Han tittar upp och du får ett litet leende. ( Grattis! En bit på väg) Du frågar om det är okej att sätta dej ner bredvid.. Äh, va fan. Dravel. Du får med dej mannen hem och romantiken flödar ( ja eller hur?) Du är kåt och hade det inte blivit Olle här så hade fete Sven ställt upp. Jo men han har ju inte knullat sen Sundsvall brann. Nå innanför byxan så hittar du något. Va fan? Liknelsen är ungefär som att ta en blyertspenna i skrivläge.. Pincett och sockerbit är det första du tänker på.. GOOD DAMN va fan har jag gett mej in på? Knulla vill jag och begären är rätt stora trots den pyttelilla tingest han har som kanske endast duger att pissa med. Tror ni? Ett sugrör i urinhålet och möjligtvis skulle killen kunna slanga ur sugröret för att få urinblåsan. Okej.. Nu ligger du i alla fall på rygg och hoppas att detta ska vara fort gjort så kanske, kanske hinner du med ett ragg till innan krogen stänger..

Ja för att göra det hela kort. Du känner absolut ingenting.. Han kämpar och står i och rör med underlivet som en elvisp i bunken. Okej. Han har tydligen fått någon slags orgasm nu. Han har gett ifrån sej ett halvt stön och ser hel lycklig ut. Inte undra på. Den här mm-mannen får sej nog inte mycket mus han inte.

Okej det är här jag slutar skriva om storlek på penis. Vi kanske ska ta och diskutera hur din muff ser ut? Det kanske är så att han har kanske en liten men kombinationen med din jättetunna till hål gör det hela för honom väldigt svårt att tillfredställa dej också? Man får liksom tänka på sej själv i såna här lägen. Skicka in ett hjälpmedel. Ta till med vad som finns i närheten. Något finns det säkert. Tom ölburk, fotpallen eller varför inte vika ihop överkastet och kasta in som undsättning.

Så vad jag vill ha sagt om detta är att kniiip och håll käften. Klaga inte bara på männen och deras penisstorlek utan ha lite koll på ditt gotthål också. Har du någonsin fått frågan hur bred ditt hål är? Du kanske skulle känna efter själv? Jag menar det skulle inte skada. Den fullkomligt kippar efter andan där nere. Du skulle kunna förvara en årskonsumtion av öl bara på höger sida om livmodern.."


Gästbloggare, Madde Nilsson

Då var det dags för den första gästbloggaren här på yksi.blogg.se. Jag läser otroligt många bloggar, älskar att läsa andras tankar, känslor och åsikter. Men sedan finns det sådana som är bra, sådana som är mindre bra och sådana som är riktigt dåliga. Sist men inte minst sådana som är kalasbra, Maddes blogg är en sådan, som är skitbra eller dritbra som man säger här där jag bor. Maddes blogg innehåller, enligt mig, bra svenska, bra flyt i språket, intressanta tankar även om det bara är någon få mening. Kort sagt se till att lägga ett bokmärke/favorit på denna blogg, because you´r worth it.

Maddes blogg




"Kom att tänka på mitt "välkomnande" när jag höll på flytta in här, en tant som hängde över fönsterbräcket med armarna i kors och huvudet halvt genom fönstret... I dom flest fall brukar folk som smygkikar på annat folk rycka till lite och låtsas som om dom inte alls gör det. Meeeen, så kommer vi till detta folkslag som likt barn inte har några spärrar för vad som är pinsamt och oacceptabelt, the old people, PRO-anhängarna... Dom värsta.. Med andra ord rörde hon inte en min när hon såg att jag såg henne, kanske var det för att hon var så gammal att bara tanken på att röra sig gjorde henne totalt utmattad, men jag tror det handlar om att hon är gammal, och då fååår man göra som man vill, man får vara äckligt nyfiken.

Vilket utsökt får mig att längta till min pension, vilket jag faktiskt gjorde redan under gymnasietiden, andra ungdomar hade visioner, drömmar, om en strålande karriär, resa, se världen. Jag hade mina om att bli pensionär å lalla runt med rullatorn på stan och lägga näsan i blöt, det kallar jag framtidsvision, jag menar, man behöver ju inte bli besviken, det kommer ju bli så, om jag nu inte trillar av pinn innan jag upplevt min stora dröm, men inget jag lider av när jag hissas ner i jorden.

Äh, ni hånar mina drömmar, men tänk efter,.. Dom gamla har fan makt, och ni snackar vi inte "chicks" 35+ med åldersnojja eller karlar med 30-40-50-års krisar, Neejneej, dom lastgamla, dom jag just beskrivit, som står bakom gardinen och tror dom är Frodo i sagan om ringen och att när dom tar på sig vigselringen som egentligen bara växt fast med all mossa, så syns dom inte... Dom som racear omkring med rullator på stan, och apropå rullator, så har jag sett att dagens äldre har blivit mer medvetna om dagens kriminalitet, dom KEDJAR fast det käraste dom har med kedjor och hänglås, lite sött dock..

Men allra värst är dom när det är rea på stan, innan jul, såna tillfällen då ingen gärna vill på stan för dt är så knökat med folk, för då kommer dom här hårdingarna, med sina rullatorer i parad och kör amerikansk fotboll i affärer, köer och på gatorna, för ni har väl hört att dom faktiskt har rätt att trängas, knuffas och vara otrevliga??Varför? Jo, dom är ju gamla, då är det tydligen okej... det är nästan så man förväntar sig att dom satt fast knivar på hjulen av fordonet så att dom verkligen kan gardera sig att folk flyttar på sig .. Sen, har jag alltid längtat efter det där Mormorstagen, ni vet, nypa barnbarnen i kinden och säga " Meeen va STOR du har blivit", när dom faktiskt börjar närma sig 25+ och skäms så dom vill sjunka genom jorden varje gång... bara för att, du är ju faktiskt Mormor.

 Enda kruxet med detta är ju att jag måste få barn själv först, känns ju lite sådär onödigt då jag inte har någon större nytta av dom förens dom fått barn.. Så jag klurar på en annan lösning.. ..Ja, det bara sprutar möjligheter när man är gammal, spela bingo varje.. ehm söndagskväll, spela boule med sina PRO-polare, skrämma småbarn med löständerna, och framförallt, gnälla på dagens ungdom, "vart är dagens ungdom påväg? På MIN tid, då var minsann allt så mkt bättre...."

Näe jag ska jobba på min ålder, försöka mig på förtidspension och att åldra i förtid, tips någon?"

RSS 2.0