Yksi - så nära får ingen gå...

... brukar det bli mörkt. Mörkret är ett hot, ett hot mot min energi. Visst anser jag att mörkret även har någonting gott med sig, men gud vad det kan vara deprimerande...

Som när man var yngre, vem kommer inte ihåg somrarna där dagarna aldrig ville sluta, ens mor stod och ropade på en och man förstod ingenting varför man skulle lägga sig så tidigt fast klockan var långt över 22.00. Eller när man blev äldre och man satt hand i hand med någon vacker flicka på berget eller stranden, och såg ut över sjön eller havet och man bara önskade att det blev mörkare så man kunde lägga handen där hela kroppen (läs kukhuvudet) ville att man skulle lägga den.

Eller när man själv helt plötsligt står och skriker på sina egna ungar att nu är det nattatid, och solen fortfarande lyser upp himlen. Svårt med bra argument då och man inser sitt stora misstag, att i sin uppfostran uppmuntra till att ifrågasätta allt.
Nintendo har kommit i mitt och mina barns liv. Det märktes när jag tänkte överraska mina barn med världens längsta pulkabacke. Ett av de högsta fjällen kring här jag bor, kan man ganska enkelt ta sig upp. Och med pulkor var min tanke att vi skulle gå upp, fika lite och sedan åka ner... Det tar en stund att gå upp, vilket vi gjorde. Men det märks att jag tillhör MTV generationen och mina barn Nintendo. Medans jag vet att när väl en låt börjar så måste man vänta cirka 3 minuter tills nästa. Mina barn, trycker på paus och förflyttar sig till nästa spel. Att gå uppför var svårt att förklara hur man kan göra annat än att just "enjoy the ride". Vi kom upp, sedan blev det till att åka ner... de 20 minuternar det tog att åka ner var, även för mig, skitkul. Men vi hann ju inte komma ner förrän ... En gång till... och vi pratar här om en halvdagsutflykt... Och här räddade faktiskt mörkret mig...

En tidig förälskelse i mitt liv var en tjej som vi kan kalla Andrea... Detta var i en ålder av 13-14 eller nått sånt. Vi låg som alla andra par i denna ålder och hånglade hela dagarna... tills någon förälder knackade på dörren. Varje gång det hände så var väl alla beredda på att hoppa upp och låtsas som inget hänt och se så där lagom oskyldig ut. En gång hade jag turen att ha en spritpenna i storlek STOR i min bakficka... och det rullades runt, knackningen kom, jag hoppade upp som solfjäder och satte mig en stol, såg lika oskyldig ut som Hugh Grant när han blev tagen med sitt kön i mun på en prostituerad. Hennes mor blev först stum, sedan rusade hon in till sängen och där såg jag mitt misstag. Korkj-veln hade åkt av spritpennan. Pennans färg var röd... Ja ni fattar här höll man på att åka dit för "oskuldstagning" fast man bara hade fått hångel...

Fick nyligen kontakt med en gammal god vän, Facebook är fantastiskt... tyvärr för det även med sig minnen som man glömt. Jag var ju så kär i denna person... Jag kommer ihåg en 18-årsdagsfest, till min vän, där det skedde en massa ting. Men det jag minns bäst var henne. Senare förstod jag att hon inte ville ha något med mig att göra och allt blev så fel. Då var jag 15 tror jag. Så får man kontakt igen och så kom detta upp framför näthinnan. Jag som kämpat så tappert i alla år för att glömma...

... och har efter en långhelg med mina barn krafter och energi igen. Vi, mina barn och jag, lyckades med konststycket att åka pulka alla dagar, snön ligger djup här, självklart kommer bilder...

25 igen... och lite sådär lagom mycket vänster så att det inte stör...

... som tror att du är något! Lova mig att ALDRIG bli nerslagen av någon som tror att du INTE är något... Fôr sådana finns det gott om, du vet innerst inne att du vill göra något och att du har talang, bara gör det. Idioter som gladligen talar om var du gör fel gör det bara för att de själva inte kan, alls. Jag anser att de borde vara lovlig retroaktiv abort på sådana själar... Tycker du inte om det jag gör, säger, tycker... Försvinn jag vill inte ha dig i min lilla bubbla av lycklighet, DU har inte plats i min värld, du kan sitta och ruttna i din negativitetsbubbla och onanera eller vad fan du tycker gör livet kul. I dont care...

Tänk att du sitter och väntar på bussen, någon idiot har snott tidtabellen, ditt batteri i telefonen är dött så du kan inte ringa och kolla eller ringa taxi eller någon vän. Det är en helt ny busslinje så du vet inte ens på ett ungefär. Du vet inte ens vilken färg det är på bussen. Du tycker dig höra bussen komma, men varje gång du går ut till vägen så är det falskt alarm...

Så känns det just nu...

... så anser de flesta att livet var enkelt. Man hade sitt liv med skola, vänner och helger. Kanske någon fritidssysselsätning. Sedan får man större skyldigheter och fyller upp sitt liv och dag med måsten. Sedan när fortplantningen kommit igång visar det sig att den största drömmen vill man leva ut när barnen vuxit upp. Och när man har hamnat där så är man för lat för att inse att tiden är mogen att göra allt man skulle ha gjort...

En av mina bästa vänner, är jag orolig att han inte har något mål med livet. Kanske han inte har något behov utav det. Vi har varit vänner länge och en av de få som jag bryr mig mycket om. Han är bra på det han gör, i jobbet. Och har en underbar humor och intellekt och det viktigaste av allt ett stort hjärta. Han har familj, hus, ja allt det där man vill ha. MEN det är något som saknas verkar det som...  Jag tror jag vet vad det är, jag tror även han innerst inne vet vad det är... Men du... Denna vecka ska jag se til att han får tummen ur... kanske... för det är ju han själv som måste göra något åt det... jag kan ju bara sätta ett frö?

När jag var ung trodde jag att jag skulle dö ung. Jag var helt övertygad om jag skulle dö mot en bergvägg i en bil i 180. Eller nedslagen i en gränd någonstans. När jag lever bluesliv hamnar jag där igen, allt ska gå i 180 och några få frågor blir viktiga. Jag glömmer tid och rum, så bang helt plötsligt är tillbaka till verkligheten igen...

... till tvättmaskinen som går. Ljudet blandas med Fattarus softrappande Blod. Bilarna far fram och tillbaka över bron utanför fönstret. Jag sitter framför min Linuxdator, eftersom min älskade laptop, som jag har "fönster" på har gått i stycker.

Missförstå mig rätt Linux är bättre än " det där" andra. Men det var PCen som sådan jag älskade. Windows var ett nödvändigt ont på den... Men nu är maskinen historia och det är dags att finna en ny.

Det är kanske så det är, ödet som för mig närmare för att ta steget över till Linux helt, jag har ju även en Mac G4 som jag kör Linux på, på Mac måste jag säga att det går ännu fortare.

För er som undrar kör jag enbart, Ubuntu. Har kört Red Hat i många år, men när de bestämde sig för att föra över oss som körde det gratis till Feodora så gick det åt skogen.

vaknar, du ligger nära. Vi ligger sked, min kuk, vaknar till mellan dina skinkor och reser sig sakta, sakta. Mina armar kring dig, nära, nära. Mina näsa andas in din doft och hår. Täcket täcker oss ända upp till ögonen. Vi är båda sömndruckna och jag känner att det är fuktigt sedan våra gymnastiska övningar ifrån i går...

Sakta nosar jag med kuken, som nu blivit riktigt hård, mellan dina ben och känner att den glider lätt. Du rättar till dina höfter för att jag ska komma in. Men väljer att stanna där jag är.

Jag vänder dig mot mig, kysser dig, kyssen blir besvarad. Jag tar mina händer, placerar dem på dina kinder, kysser dig djupt. Vi ligger fortfarande på sidan, du lägger över ett ben på mig, jag för fram mina höfter så min hårda kuk nosar precis där den skall nosa...

Du försöker få mig att komma in, men inte än...

Jag drar med dig upp på mig, jag ligger på rygg, du sitter på mig. Jag kommer lätt in i dig, du rör höfterna långsamt, jag smeker klitoris med ena handen, med den andra ditt bröst. Efter en stund, så tar jag mina händer under låren på dig, lyfter dig lätt upp till mitt ansikte, du sätter dig till rätt. Dina armar uppåt på väggen, du rör dig rytmiskt över mitt ansikte, jag suger in din klitoris i munnen och låter min tunga gå i alla möjliga rörelser över den...

Jag känner att du är på väg, men det var ju det. Vi har ju lovat varann att komma tillsammans, för jag vill ju komma när du kommer när din orgasm får dig att musklerna i fitta suga ut och tömma hela mig på sperma...

Jag ligger fortfarande på rygg, jag placerar dig på rygg, på mig. Jag ligger raklång, du särar på benen med min kraft. Jag tränger in i dig bakifrån, ber dig att spänna ut fittan. Smeker klitoris med högra handen, den vänstra på ditt bröst. Slickar och naffsar i din örsnibb... Berättar hur skön du är, hur gott det är att knulla dig... Jag känner pulsen av ditt hjärta, hur den blir högre och högre, hur du savar, hur dina andetag blir tyngre och tyngre... hur du närmar dig orgasm... hur jag förbereder mig själv att jag ska fylla ditt hål... Så känner jag spänningarna och förstår hur nära det är ... ligger still i dig för att du ska komma och med dina fittmuskler suga ur varenda liten droppe ur mig... å du kommer, starkt, jag trycker in kuken så långt jag kan och kan bara enjoy the ride... och känner hur det drar ihop sig i kukrot och pung...

- Heinz Chilisås, Even on peasoup...
- Spotify, jag älskar bra teknik och bra musik.... här är de två förenade...
- Quiksilver, för detta klädmärke passar ALLTID...
- Pengar, för jävligt, men sant...
- Internet!
- Tobak, i alla former, gärna kubansk...
- "Hon", skall serveras i högt glas, med is, någon frukt så folk tror man är ett hälsofreak
- Mina två HP laptops...

- Jag har ätit middag med Ed Marinaro (legendarisk Stjärna i NFL samt känd från Falcon Crest samt Hill street blues)
- Jag har sett Tommy Körberg naken
- Jag var så här nära (håller upp tummen och pekfingret och cirka 7-8 mm mellan dem) att kunna skryta om att vara buksvåger till GP...
- Jag har kört Vasaloppet utan att ha tränat, på skidor alltså. 12 timmar 55 minuter, beviset hänger på väggen.
- Jag har träffat Jed Bush, och festat loss ordenligt... Jed är lillebror till den förra presidenten (Amerikanska)...
- Jag har stått ut en finsk bastukväll med för mycket sprit och där man skulle "röka ut" Routsin... jag kom ut som nästsist...
- Jag har varit på Strippklubb
- Jag har blivit uppraggad av två kubanskor, som visade sig vara kubaner...
- Jag har suttit en hel tågresa och snackat med Sussanne Osten, utan att reagera på hennes senapsfärgade byxor och afrikanska halsband.
- Jag har badat isvak
- Jag älskar rysk mat (Smetana, Blinis, Honung+saltgurka... etc... )
- Jag var och såg Monsters of Rock, bägge gångerna när spektaklet kom till Sverige...

Jag har inte gjort mycket olagligt i mitt liv, snott någon bil, kanske någon bilstereo, provat lite droger, druckit sprit som minderårig, kört bil som minderårig... det är väl vad jag kan komma ihåg just nu och som jag ser mest som ungdomssynder. Något mer eller mindre alla gjort.

Vi var nog 14 år, jag och Janne. Vi var på väg ner till Skåne och Malmö med tåget. VI hade stött på en sjöman, som jag glömt namnet på. I alla fall han en ryggsäck full med Johnnie Walker, både röd och svart. Och han, sjömannen, hade även köpt upp restaurangvagnens lager på leverpastej och ostsmörgåsar.  Så här sitter vi och mumsar på tekakor som är smörade och någon plastig ostskiva och sköljer ned med Johnnie Walker. Jag kommer ihåg jag var mycket imponerad av den här sjömannen, han hade stuckit ut på sjön tidigt. Ungefär som när han var i Jannes och min ålder.

Vi hade natten innan gjort ett stopp i Göteborg, Janne och jag. Hos två killar som jag hade mött i England bara några veckor innan. Snubbarna hade ju varit hur cool som helst där. Men som vanligt blir när man ska "leka" på någons hemmaplan visade ju sig att detta var så mycket highclass att jag kommer ihåg att ena killens mor nästan fällde en tår i ur ögat när hon såg oss komma...

I alla fall vi rullar snart in i Malmö och jag kommer ihåg att samma känsla infinner sig som alltid, när jag rullar in där, lugn och ro, Tuborg (av någon konstig anledning?), fläskesvål samt kultur. Denna blandning av minnen, smaker, känslor är svåra att få bort. Janne och jag kliver av, med ryggsäckar, tält och resten av smörgåsarna, om jag inte minns fel så fick vi även någon flaska med oss. I alla fall ut till sibbarp och campingen. När väl tältet är upp så fyllnar vi till ordentligt, vi sitter och grillar utanför tältet....

Dagen efter drar vi till Danmark, då gick det fortfarande att åka från Limhamn till Dragør. I Dragør gör vi det som vi är här för handla en j-vla massa sprit. Vi är 14 år och det är bara att handla på, kommer även ihåg att varsin kvarting för att få bort fjärillarna i magen. Janne har 2 cm kvar i sin kvarting och vill bara inte kasta den. Jag säger åt han att INTE glömma bort att kasta den innan vi går igenom tullen. De andra flaskorna har vi satt i byxlinningen, och sedan har vi varsin påse med godis, mycket godis.

Båten lägger till i Limhamn och vi går av, mot tullen. De plockar ju och lika fort som man säger "Yo!" och självklart plockar de Janne för inte fan har han kastat flaskan med 2,4 cl kvar i. De går stenhårt i genom varenda påse och burk med godis, letar efter droger. Är man så klantig att man går igenom tullen som 14-åring, med dessa centiliter, så kan man nu säkert ha 4 kg affe eller cola... "ironi"

I alla fall, mig släpper dem och när jag kommer ut, med 4 flaskor rom, gin, vodka runt livebältet och ingen märkt något. Jag står utanför tullen och bara skrattar och ler. Tänker mest på Janne och tänker, jag väntar tills han kommer. Efter någon halvtimma kommer han ut. Vi tar bussen ut till campingen och på vägen ut, på bussen, lyfter Janne på tröjan och visar att han oxå har alla flaskor kvar, längs med livremmen. Helt fantastiskt att de inte visiterade honom. Så idag har Janne ett straffregister, på smuggling av 2,4 cl vodka.... Moi? Inget speciellt tror jag, jo förresten något måste jag ha, eftersom jag aldrig fick göra militära... jag återkommer om det senare...

Vad Janne gör idag? Vet ej faktist, han ringde för en 10 år sedan, fick något konstigt nummer som inte fungerade när jag skulle ringa tillbaka. Någon som känner honom, ge han min mailadress...

Det finns många sätt att vara otrogen på, man kan ha sex med någon annan än sin fru. Man kan åka till det där stora köpcentret i stället för din lokal lilla butik och man kan totalt craisa loss med någon Lidl choklad i stället för Freia/Marabous... Vissa kan till och med känna sig otrogen bara genom att åka fel "taxi"...

Jag jobbade ganska mycket på resande fot, förr. Bland annat var jag några gånger upp i Skellefteå. I Skellefteå fick jag många vänner och bekanta, vissa har jag kontakt med fortfarande. En resa skulle jag vara kvar där uppe över helgen. Projektet vi höll på med gick snabbare än förväntat, så jag bokade om mina biljetter. Så jag kom hem till Stockholm på söndagmorgonen istället för kvällen.

En kul händelse där uppe var på en god middag med en god vän, vi hade känt ett par år. Efter lite öl och vodka så pratar man ju om det mesta och min gode vän säger då att han minsann är Svensk mästare i karate. OM man känner personen så blir man undrande helt klart. Så jag ifrågasätter det lite (eller lite och lite) och han går och hämtar en massa pokaler och medaljer. Då blir det ännu mer och säger att, köpt på Buttericks eller? Då har jag väl, ställt allt på sin spets och killen skall nu bevisa att han minnsann talar sanning. Så i köket, där självklart trasmattan inte plockats bort, kommer han ifrån hallen springande, hoppar och kommer flygande med benet i luften och sätter ner foten slår en volt framåt... Slår huvudet i kökbordet, på kortsidan så hela bordet lyfter och alla glas, tallrikar, rasar ner på honom... när han tittar upp så har han ett stort hål rakt in till benet. Så det blir sjukhus den natten... och det är en story att berätta, men det får vi ta en annan gång.

Jag kommer hem, låser upp dörren, ställer ner väskorna innan för dörren. Går ut till vardagsrummet. Slår på TVen, sätter mig i soffan. Zappar lite, fastnar på MTV... Beslutar mig för att gå in och lägga mig. Döm om min förvåning att på min sida i sängen så ligger det en annan man brevid min älskade i sängen. Jag stänger sovrumsdörren och sätter mig i soffan. Ok vi hade inte världens bästa förhållande... men det tar på krafterna helt klart. Så jag sitter där och funderar på vad jag ska göra. Gå in och slå ihjäl honom... eller henne... eller bara gå... ta en whiskey. När jag sitter där i soffan så öppnas sovrumsdörren och ut kommer HAN. Jag som sitter i soffan säger hej, han morsar tillbaka och går och kissar. Jag inser då att det varit ordenlig fest hemma och han tror ju säkert att jag somna på soffan.

När han kommer ut så frågar jag honom om han vill ha frukost och han säger att det vore gott. Vi går ut i köket och jag steker lite bacon och ägg. Vi sätter oss vi köksbordet och äter, pratar och skrattar. Efter ett tag så hör jag att sovrumsdörren öppnas och stegen närmar sig köket. Sedan ställer hon sig i dörröppningen och i samma sekund som hon ser mig skriker hon: "Vi har inte gjort något, vi har inte gjort något". Och springer in i sovrummet. Han fattar ju direkt vem jag är och tar sina kläder och drar. Jag äter upp. Tar min jacka och sätter på mina skor, går ut genom ytterdörren för att aldrig mer återvända...

Eftersom frågor/spørsmålen kommer in kontinuerligt här på bloggen så satte jag mig ner och bestämde mig för att svara på alla dem. För dig som på något sätt tror eller anser att något skulle vara uppdiktat, så kan det kanske vara så eller inte:

Hur många bultar finns det i Ölandsbron? /Jesper009

Yksi svarar: Cirka 64 300 bultar.

Vem fan tror du orkar läsa din pissblogg? /Anonym

Yksi svarar: Du har ju bevisligen gjort det....

Du verkar intelligent, snygg, smart och vacker, är du singel? /Yksi

Yksi svarar: JA!

Helt klart den bästa modeblogg jag läst! Jag ser verkligen fram emot morgondagens outfit... Om inte annat så ser jag med glädje fram emot nästa gång du tänker modeblogga!! Hjälp brudarna kommer att bli som tokiga! Keep up the good work baby!! /Tess (21 år)

Yksi svarar: Det blir ingen modeblogg idag, fick för mycket träffar igår, blir lite orolig att jag slutar som ett Armani-vrak på bakgatorna i Milano, med portfolion under armen med alla bilder som Elloskatalogen ratade...

Om du gillar Hopes Die Last...kolla då in From First to Last två senaste skivor. Wunderful, dock utan det italienska vredet. / http://pjoltas.tumblr.com

Yksi svarar: Du har så rätt så och texten till Emily är genial... finare kärlekstext får man ju leta efter, länge...

Är det sant att du skrivit ett fanmail till Carolina Gynning? /Anonym

Yksi svarar: JA!

Har du någon gång "rökt på"? /Stalker

Yksi svarar: Yes, but I did not inhale... (denna frågeställning är faktiskt påhittad, har alltid velat svara så här jävla korkat... men nu är jag iofs inte president för USA... Men ändå...)

Det var allt för denna gång, för dig som vill ställa frågor/spørsmål så går det bra till [email protected]....

1976 började jag skolan i Rosengård, en segregerad förort till Malmö. De gula tegelhusen var på den tiden något som alla såg ifrån den då nybyggda ringen kring Malmö. I dag när man tar sig dit så får man en fadd smak i munnen om man ogillar orensade rabatter och bilvrak bland boende människor.

Att Rosengård är ett politiskt initiativ för en “perfekt” värld för barnfamiljer och att de själva, politikerna, aldrig skulle sätta sin fot där en ju en helt annan sak. Jag har själv stått och talat med en högt uppsatt politiker på en balkong i Hjulsta, tala den (Kista, Akalla, Hjulsta) om att han minsann varit med och planerat denna underbart sköna förort med sopsugar och undermarks garager, som sedan suttit i sin jätte lägenhet i Gamla stan (japp jag har varit där så jag vet att den existerar). Mannen åkte sedan runt i medierna som en som inte tyckte det var så konstigt att han under sin löneperiod även fick “pension” från sitt jobb I Strassbourg. Att de lönerna Ihop säkert hade kunnat föda upp 5 familjer bra, så bra att de säkert kunnat komma ur sitt råtthål i Akalla (eller liknande) kunde han som det verkar inte förstå. För detta hade ju han jobbat för. Han hade även haft en kräftskiva i sitt hem där han dragit kostnaden på jobbet, där alla som var med ansåg att det var en privat tillställning.

Varför han hamnat där (i Strassbourg) var för att han hade ställt upp för en sons kompis som fått i uppdrag i ett skolarbete att göra en intervju. Politikern hade väl varit lite väl öppen (läs privat och kristisk) i intervjun och för sin sons kamrat. Sonens kamrat sålde hela klabbet till Aftonblajet och sedan blev det ett välbetalt jobb I Strassbourg, för politikern. En annan hade väl fått sparken och a-kassa.

Rosengård för mig en blandad känsla. Som många andra barn tror jag att bara det intressanta fastnar i minnet, det intressanta när man är 5-8 år är lek, roliga saker och upplevelser utöver det vanliga. Jag var enligt någon jag talade långt senare med, en maskot för raggarna i Rosengård, jag har inget minne av det själv men fått det berättat för mig. - Du fick sitta på ryggstödet i baksätet på väg in till Malmö, flera gånger...

Under min uppväxt i Rosengård så bodde jag med min mor, mina föräldrar hade skillt sig när jag var cirka 6 månader. Min far bodde vid denna tid vid Möllevångstorget, som vid denna tid inte var så fancy, tvärtom. Min far är musiker, min mor jobbade på Statsteatern som skådis. Under dessa år passerade många pjäser och uppsättningar förbi, Chicago, Spader Madam, Vita Hästen och många många fler. Under ett besök på Wallmans salonger utbrast jag “Celofan” när den gamla småflicksidolen Shakin Steven, många år senare, sjöng den på detta ställe. Att både jag själv och Steven blev förvånad visade det sig då Steven kom av sig lite. Det är väl inget nummer som man får fotbollskörssångare i bifall till i vanliga fall, antagligen aldrig... och aldrig efter det heller.

 

I Rosengård var livet något annorlunda, med detta menande att när man bor där är allt normalt men när man lämnar det, blir det aldrig som förr. Rosengård för de som inte vet är en förort i betong som är byggd i en då modern stil. Med cykelvägar, lekparker, fotbollsplaner, betong och skidbacke (!) och med majoriteten av alla invandrare. Detta gör att när man växer upp här så får man med mycket i modermjölken vilket gjorde mig till en tvättäkta vänster – liberal, genom hela livet, i alla fall fram till nu. Homo-debatter och invandringsfrågor gjorde att jag i min ungdom råkade i klistret ganska ofta. En gång lyckades jag bli både slagen av ett gäng skinheads för att stod upp för homosexuella för att sedan bli slagen av en transvestit eftersom han/hon missuppfattade att han höll med henne/honom. Sedan för att avsluta kvällen genom att bli jagad av två invandrare av någon anledning han fortfarande inte känner till. En gång i 20-års åldern så satt jag och läste Maria-pia Boetius bok där det fanns ett hakkors på framsidan, på tunnelbanan hemifrån stan till Akalla. Och märkte inte att det helt plötsligt satt 4-5 invandrare som ville ge sig på mig. Jag kom dock ur detta ganska enkelt när jag fick förklarade innehållet i boken...

I Rosengård så går det lite annorlunda till, potatis I parketten. Nej du sånt är bara skitprat, dock så när du bor i en betongförort så blir inte kojan byggd I träden, det blir i ett övergivet källarförråd. Cyklar försvinner och sedan kan du köpa tillbaka en likadan... I skolan blev vi inlåsta ett par gånger för att någon ifrån den andra närliggande skolan ville ge sig på några på våran skola. Att det handlade om en familj mot en annan var något helt annat, skolan fick låsas och polisen reda ut allt.

Att det dessutom finns varor av andra sorter i affärerna uppskattas av mig och än idag älskar jag att stoppa I dessa förorter för att handla. Burkar med “något” innehåll, annorlunda grönsaker, svampar ja... allt som man inte är van vid...

Att det finns något som heter heder lär man sig tidigt, i Rosengård. Heder är något som är väldigt svårt att förklara för andra, man har det I sig och man vet när andra förstår samma sak. Heder är något man kan åberopa när man känner för det och det är ett slags triumfkort när man står naken... Heder är samtidigt något väldigt viktigt, man skyddar sina systrar, bröder, kompisars bröder, systrar och tar hand om varandra. Vilket borde vara en viktig detalj I dagens Sverige men som verkar lika ute som fågeldansen. I Sverige placerar man alla med mindre inkomst, invandrare, pundare, a-lagare I “flotta” betongförorter. Gamla på hem så man slipper se skiten. Alla säger samma sak, “att det är förjävligt”, “men gud va fint du har det här på Gamlelunda, morfar, titta där är en gräsplätt som du kan sitta och mata fåglarna, vi ses på nästa födelsedag... eller jul om vi inte sticker till Thailand, Hej då å ha de bra....”